Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa genom Afrika, af Edvard Gleerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resan genom Manyema gjordes obehaglig genom det oerhördt
tjocka och strida gräset, som stundom når en höjd af 20 fot och
i medeltal är omkring 7 fot högt. Det skär ens ansigte och
händer samt hindrar den resande att njuta af det härliga landskapet.
Från denna del af min färd skall jag berätta om några detaljer,
angående min betjening och de dagliga göromålens fördelning.
Mohamadi, zanzibariten, var mitt allt i alla. Han var en
pålitlig vän, så länge vi hade gemensamma intressen, ett intelligent
sällskap, en rapp betjent och en utmärkt dugtig förman för folket.
Umsa bar elefantbössan och hjelpte först mig och sedan åsnan
öfver bäckarna. För öfrigt var han »niampara», men som sådan
utan ruter. Så småningom gjorde jag en bra betjent af honom.
Mbaruku var kock, tältade och gjorde min bambubädd i
ordning med matta och skinn, skaffade genast ved, sände en bärare
efter vatten och kokade maten.
Salimu slagtade, tvättade och hjelpte till vid tältning,
mjölkade geten samt hackade upp en regnränna kring tältet m. fl.
små bestyr.
Låzi skötte om åsnan, bar revolvern under marsch och hjelpte
Umsa att bära mig öfver bäckarna samt löste vid framkomsten
till lägret genast upp filtbördan och bredde filtarna öfver tältet,
som annars ej gaf någon skugga.
Barutiy min gosse, som jag fick i present i Nyangwe, tvättade
tallrikar, kittlar, knif och gaffel, serverade maten och bar en
liten stol, regnrocken och småsaksasken under marschen.
Kitoto, min andra tillfällige gosse, bar lanternan, en kastrull
med kallmat samt min parasoll under marschen, samt tvättade
mina fbtter i lägret och flägtade mig med solfjäder.
Msila Kurima, som var vägvisare och flaggbärare, bar min
elefantbete och stälde om att tältet nedtill omgafs med gräs för
drags undvikafide.
Vägen öfver Manyema förde till Mtova, som är arabernas
landningsplats på vestra stranden af Tanganika och belägen
något norr om den punkt, der sjön genom Lukugafloden tömmer
sitt öfverflödiga vatten uti Kongofloden. En massa infödingar bo
i närheten, och der är ett stort arabläger, i hvilket de från
Manyema anländande karavanerna invänta båtars ankomst från XJjiji.
Der få också alla, som hafva smittkoppor, ligga och dö eller
tillfriskna, före öfverfarten till Ujiji. Jag vill ej uppehålla mig vid
de förskräckliga scener, som der mötte mig.
Efter ett dygns väntan kom engelska missionens segelbåt
öfver och fraktade mig till Kavalaön, hvarifrån jag, efter ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
