Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa genom Afrika, af Edvard Gleerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är så hög tull, som vanligen betalas af karavaner, som ej
medföra något vidare af värde. Innan jag fortsätter, ber jag att få
nämna, att man genom en förlängd Afrikasejour får sin lefver
angripen och ej kan underlåta att ibland råka i sådant raseri,
att man sjelf förskräckes deraf. Det frestar till den grad på att
ej förgå sig, att man darrar som ett asplöf i hela kroppen. Som
sagdt, jag kom ned till höfdingens by och träffade der samme
Unyamvesi-inföding, som förolämpat mig. Då denne sade, att han
var i höfdingens ställe, emedan denne ej var hemma, gaf jag
honom en skarp lexa och slutade med att säga honom, att om
tull begärdes höfligt, vi voro villiga att betala efter den vanliga
taxan. »Här äro fem hackor, och om ni ej mottager dem genast
och förklarar er nöjd, så blir det strid af, äfven om vi båda skola
stupa på kuppen». De sista orden sade jag i verkligt raseri och
gick in på lifvet på honom. Svaret blef naturligtvis höfligt: »Att
slåss med hvite män», sade han, »kunde aldrig komma i fråga».
I det samma kom emellertid chefen sjelf, som var hemma, och
underhandlingen slöts med honom, som bad mig jemte min man
stiga in i hans hydda, der vi omkring en kruka palmvin på det
godmodigaste kommo öfverens om de vanliga vilkoren. Han ville
visserligen, att vi skulle stanna öfver natten, för att han skulle
för det i Ugogo oerhördt dyra priset få sälja födoämnen till oss,
men jag fortsatte genast marschen.»
Efter tre dagar hade vi lyckligt tillryggalagt återstoden af det
förskräckliga Ugogo, och engelska missionsstationen i M’pwapwa
nåddes. Der träffade jag utmärkt behagliga menniskor, och mådde
riktigt godt några dagar, under hvilken tid jag hyrde femtio bärare
till franske löjtnanten Révoil, som låg sjuk der ocli önskade, att
jag skulle göra honom sällskap till kusten och vårda honom under
vägen.
Färden från M’pwapwa till Zanzibar gjordes mycket behaglig
genom angenäma besök i en tysk station samt uti tvenne utmärkta
franska missionsstationer. Det var under denna del af färden,
sora jag sköt en giraff.
Det var d. 17 juni. Efter en timmes marsch på morgonen,
med min hängmatta i teten, såg jag Salimu, som bar min bössa,
med spänd uppmärksamhet böja sig framåt och derefter med lifliga
gester komma mot mig och hviska: »Herre, der finnas giraffer.»
Inom ett ögonblick var jag ur hängmattan, fattade bössan och
smög mig, dold af det 3 fot höga gräset samt enstaka
solfjäders-palmer och löfträd, mot en hjord af tolf giraffer, hvilka på ett
afstånd af omkring 400 meter stodo med uppåt sträckta halsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
