Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en samling af etnografiska föremål, hemförda af svenska Kongofarare, af Emil Ekhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämmelse i bladens form. Som vi se af genomskärningen på vår
dg. 27 ftro yxans sidor ej plana; båda kanterna äro uppstående.
Detsamma är förhållandet med de ifrågavarande skaftcelterna
från bronsåldern. De båda formerna synas således vara nästan
identiska. En dylik öfverensstämmelse i form framkallar
ovil-korligen frågan, om densamma är betingad af något närmare
samband mellan formerna. Har likheten sin orsak i gemensamt
ursprung eller i den ena formens inflytande på den andra? Skilnaden
i tid är visserligen mycket betydlig. Skaftcelterna tillhöra en
tidig del af bronsåldern. Vi kunna derför anslå den tid, som
ligger emellan användandet af desamma och yxan från Stanley
Falls, till i rundt tal ej mindre än 3,000 år. Säkerligen få vi
dock ej, blott på denna grund, draga den slutsatsen, att något
samband mellan dessa former ej är tänkbart. Det gifves
emellertid en annan omständighet, som visar, att likheten här är mera
skenbar än verklig. På celterna från bronsåldern med uppstående
kanter hafva dessa utan tvifvel tjenat till att bereda säkrare
läge för skaftet. På yxan från Stanley Falls hafva de deremot,
såsom vi se af afbildningen, intet att göra med skaftningen.
Deras ändamål är här troligen att gifva större styrka åt det
temligen tunna bladet. Då således de uppstående kanterna, hvilka
just karakterisera likheten mellan de respektive yxorna, hafva
tillkommit för olika ändamål, måste vi betrakta
öfverensstäm-melsen i form, huru stor den än kan synas, såsom rent tillfällig.
Om ifrågavarande yxform från Stanley Falls ej kan anses
ega något samband med celterna från den nordiska bronsåldern,
torde den emellertid leda sin anor från en ännu äldre kultur,
nämligen den gamla egyptiska. Den öfverensstämmer nämligen i
hög grad, beträffande såväl blad som skaft, med en bronsyxa, som
jemte många andra föremål blifvit upptagen ur en nära Thebe
belägen fornegyptisk graf, som utgjort hviloplats för drottning
Aah-Hotep.1 Grafven förskrifver sig ungefär från midten af det
andra förkristna årtusendet. Mången torde invända, att likheten
i detta fall kan vara lika tillfällig som beträffande de nordiska
bronscelterna. Detta kan visserligen vara sant, men härvid bör
tagas i betraktande, att äfven andra spår af den gamla egyptiska
oålingen kunna påvisas inom den nuvarande kulturen hos Afrikas
svarta befolkning. Schweinfurth framhåller, i sitt ofvan nämnda
arbete, flere föremål hos nu lefvande stammar, såsom
musikinstrument, prydnader m. m., hvilka äro lika med eller röja tydligt
1 Yxan finnes af bildad i » Matériauxpour de »>, 1869, pl.
19, fig. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
