Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notiser - Stanley-Falls-stationens eröfring - En svensk expedition till Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begaf sig af till flodens norra strand för att söka framtränga till stationen
Bangala. Härvid deserterade alla soldaterna med undantag af sju. Man tänke
sig de b&da hvites belägenhet. Åtföljde af endast sju man, med endast några
patroner, flere hundra mil från nästa station, i ett land uppfyldt af Afrikas
mest blodtörstiga kannibaler! Ett par dagar derefter inträffade en händelse,
som nästan bragte Deane till vansinne. Belgiern Dubois, hans följeslagare,
halkade på en klippa och störtade i floden, i hvars hvirflar han ögonblickligen
indrogs för att aldrig mer synas. Under trettio dagar irrade nu Deane
omkring i skogarna, hvarvid han dock i all sin förtviflan hade den glädjen att
se vildama hjelpa sig på allt sätt, sålunda visande, att de fullt insågo, att de
hvite voro deras vänner och araberna deras fiender. Araberna utsände
naturligtvis ströfpartier för att uppfånga flyktingarna, och flere gånger var Deane
nära att blifva tagen. En dag hade han fullt afklädt sig för att upphänga
sina kläder till torkning, då infödingarna berättade honom, att araberna voro
i hans spår, endast några tusen meter aflägsna. Han störtade genast in i skogen,
endast medtagande ett täcke, och undkom, men med förlusten af alla sina
kläder och tillhörigheter. Under mer än tre veckor irrade han nu omkring,
endast höljd af en filt. Räddningens stund var dock nära. Bangalas ta tionens
chef, kapten Coquilhat, med en båt hade ankommit till Stanley Falls, funnit
platsen bränd och, sedan han beskjutit araberna, återvändt för att söka de
båda hvita flyktingarna, af hvilka han dock endast fann en, och denne i ett
sådant tillstånd af utmattning och utmergling, att han endast kunde gråtande
framstamma: »I knew you would save me».
En svensk expedition till Afrika. Kort efter våra landsmäns återkomst
från Afrika väcktes tanken på att tillgodogöra den rika erfarenhet om detta
land, som nu finnes i Sverige, för en egen svensk expedition. En grundplåt
för de betydliga kostnadernas täckande har blifvit beredd genom stiftelsen
Lars Hjertas minne, som frikostigt anslagit 10,000 kronor för ändamålet.
För att uppgöra kostnadsförslag och närmare diskutera planen med geografiska
auktoriteter, har löjtnant A. Wester under sistlidne november månad företagit
en resa till Londou och Bruxelles. På båda ställena har han blifvit mottagen
på ett särdeles förekommande sätt; särskildt mr Stanley visade honom i London
stor vänlighet. Naturligtvis är det ännu för tidigt att yttra något närmare
om den blifvande planen, då det ännu är ovisst, om den för expeditionen nödiga
summan kan hopbringas. Hvad man efter många öfverläggningar hittills enat
sig om är, att expeditionen skulle utgå från Kamerun och derifrån söka
intränga öster ut, tills man påträffade något af Kongos större nordliga tillflöden,
eller ännu längre, om omständigheterna medgåfve det, samt att densamma
borde bestå af tre eller fyra hvita deltagare, bland hvilka en vetenskapsman,
och minst hundra välbeväpnade svarta, hvartill borde användas zanzibariter
såsom de mest lämpliga.
Löjtnanterna Wester, Möller och Pagels hafva förklarat sig villiga.att
deltaga i expeditionen, om densamma kommer till stånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
