Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Baku och Apscheronska halfön, af Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betäcka de golfven i sina rum med sådana, som betinga ett orimligt
högt pris. Här finnas äfven klädesartiklar, bland hvilka märkas de
tatariska strumporna, med skaft knappt räckande upp till fotknölen,
virkade i färgrika, ständigt vexlande mönster. De äro outslitliga och
begagnas äfven af europeer i Baku. I ett annat stånd sysselsätter
man sig med att förfärdiga papascher (mössor), för det mesta af
fårskinn. Håret på dessa är vändt utåt och hänger långt ned i pannan
på tataren. Papaschen är ofta så stor, att man förvånas öfver att
icke bäraren vacklar under dess tyngd. »Begharna» eller furstarna
hafva dock vanligen smärre papascher af dyrbarare skinn. Det är
underligt för nordbon att se så varma hufvudbonader begagnas midt
i sommaren och i ett så varmt klimat. Men tatarerna, så väl som
perserna, hafva i motsats mot europeerna vant sig vid att hålla
hufvudet varmt och fötterna kalla. Så kunna de ofta midt i vintern gå
barfota i snö och slask. Vandrar man vidare i »mörka raden»,
kommer man till en följd af salubodar, der guld- och vapensmeder hafva
sitt tillhåll. Här gör man bekantskap med ett ganska vackert urval
af tatariska smycken i silfver eller guld. En vigtig rol spela äfven
»kinschalerna», långa, tillplattade dolkar, som i tatariska händer blifva
farliga vapen. Slidorna äro ofta ytterst smakfullt ornerade. Vidare
ser man bälten, afsedda för dessa dolkar, virkade med silfver- eller
guldtråd, samt rikt besatta med ciselerade silfverplåtar.
Nära ingången till »mörka raden» varseblifver man en hög mur,
försedd med torn på korta afstånd. Det är den gamla
fästningsmuren, som i forna dagar bildade en ring omkring Baku. Nu ligger den
i hjertat af staden, som under tidernas lopp förstorat sig i alla
riktningar. Muren, som är obetydligt raserad och gör intryck af ett vara
ofantligt stark och solid, är i sin öfre del försedd med skottgluggar,
från hvilka perserna med sina långa bössor sköto ned hvarje fiende,
som vågade nalkas. Icke långt härifrån ser man ruinerna af det
palats, der de gamla kanerna residerade.
Den tatariska delen af Baku företer en ganska egendomlig
anblick. Bland ett virrvarr af små, låga, hvita envåningshus med platta,
jordbetäckta tak förirrar man sig i trånga, smutsiga och oregelbundna
gränder. Åt gatan visar huset blott en naken vägg; fönster finnas
nämligen endast mot gårdssidan. De flesta hus äro försedda med en
balkong och en liten inhägnad trädgård.
Här och hvar finnas tatariska kyrkor, der presten eller »mollan»
med entonig, men stark och välklingande röst läser ur koran för
åhörare, som under hela gudstjensten andäktigt knäböja. Mollan har
vidare det vigtiga kallet att undervisa ett antal barn i vetandets
första grunder. Barnen, grupperade efter ålder och kunskaper, sitta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
