Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna på Kamerunberget, af G. von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men icke nog dermed, de blefvo äfven snart politiska personer.
Som bekant annekterade Tyskland i augusti månad 1884 ett
större område vid Kamerunflodens stränder. Den nya uppträdande
stormaktens exempel retade der förut varande engelska handelsmän
och missionärer till täflan: äfven de började i Englands namn samma
annekteringsrörelse. Eller rättare: personer af båda nationerna sökte
förmå byarna och deras höfdingar att ställa sig under de respektive
rikenas beskydd, ty dertill inskränker sig i verkligheten den s. k.
annekteringen. Svenskarna, som med full insigt om bergets stora
resurser, länge lifligt önskat kunna förvärfva det till en svensk koloni,
men nu vid den rådande brådskan funno det alldeles omöjligt att få
denna sin svårt realiserbara önskan tillfredsstäld, beslöto raskt att
deltaga i kapploppet genom jordinköp, såsom enda sättet att icke
varda undanträngda. Oroligheterna i trakten skrämde bergets
befolkning att söka de hvites beskydd; det stora förtroende svenskarna
vunnit hos folket, gjorde att detta i första rummet sökte hjelp hos
dem; höfdingarna ville hvarken ha att göra med tyskar eller
engelsmän, endast med svenskarna; utan att tillfrågas derom, erbjödo de
dessa att köpa deras land, ja byn Bwassa skänktes dem.
De täflande makternas agenter fäste naturligtvis snart sin
uppmärksamhet på berget, såsom framför andra ställen utmärkt genom
sitt jemförelsevis helsosamma klimat, genom sina rika produkter och
derigenom, att öfver dess mellersta del bästa vägen leder till det på
flere handelsvaror rika landet norr ut. Båda nationaliteterna försökte
ock snart att der vinna eller öka inflytande. Af tyskarna hade Valdau
och Knutson fått mycken hjelp och med dem alltid stått på god fot;
till de engelska Victoriaboarna hade förhållandet deremot alltid varit
spändt och blifvit det ännu mera genom tillkommen handelsrivalitet.
De uppsöktes snart af tyska regeringens ombud, så mycket hellre,
som dessa icke alls voro kända af bergsfolket och saknade tolkar;
svenskarna anslöto sig genast till dem.
Berget lyder icke i sin helhet eller ens till någon större del
under en eller få mäktigare höfdingar, utan hvarje by är fullkomligt
oberoende af de andra. Det var följaktligen nödvändigt att
underhandla särskildt med hvarje bys höfding. För den skull vandrade
svenskarna kring på berget med tyskarna; under tyskt beskydd stälde
de hvad de redan förut inköpt och hvad de under färderna ytterligare
förvärfvade. Till medtäflare i denna kappränning på berget hade
de nu Rogozinski, såsom Victoriaboarnas agent; han och de svarte
missionärerna spridde osanningar bland folket, i afsigt att skrämma
dem för svenskarna, sprungo dessa ofta på obehagligt sätt i vägen,
samt hindrade flerstädes annekteringarna. Tvister uppstodo, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
