Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna på Kamerunberget, af G. von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad sådana marknader betyda känna vi från eget land, och negrerna
äro ännu mera konservativa än vi. Här möta de nu en gång i veckan
kustboarna för att utbyta sina varor: palmkärnor, palmvin, plantaner,
koko (roten af Caladium esculentum, australiernas »taro»), svin, höns
m. m., dels mot hafsfisk, dels mot europeiska varor, företrädesvis
väfnader, salt och tobaksblad, hvilka sistnämnda icke brukas till
rökning, utan pulvriseras till snus. Den vid Kamerun (Bimbia) vigtiga
utförsel varan, elfenbenet, synas ännu icke hitta denna väg,
förmodligen derför att det föres beqvämare på floden Mungo.
Kautsjuk-produktionen är inom hela det svenska området samt på en del af
den nordöstra bergsluttningen redan nu en rätt betydande industri
och varder det väl ännu mera, när kännedomen om insamlingssättet
hinner sprida sig inåt landet. Tysken Zöller fann saken af den
betydelse, att han säger: »det lider intet tvifvel, att de svenske
kultur-pioniererna, då de underrättade infödingarna att här fans kautsjuk
och lärde dem sättet att samla sådant, gjort mer för kulturen i denna
trakt än hela engelska baptistmissionen på årtionden.»
Af detta, som dock långt ifrån är allt man kan säga om landet,
synes, att området är rikt och vigtigt.
Genom inköpet af Mokundange vid hafsstranden och egandet af
hela raden byar ända upp till Bwassa, hafva svenskarna vunnit en
väg genom uteslutande eget land, icke underkastad Bonjongos
handelsmonopol och framför allt fri från de prejerier och trakasserier,
som kunde möta och på senare tid verkligen mött dem i det engelska
Victoria och vid Rogozinskis Bota. Viken vid Mokundange är en
säker hamn för mindre kustfartvg, och fastän vid första flyktiga
betraktandet platsen icke syntes lämplig för ett faktori, torde väl en
sådan kunna uppsökas der eller i granskapet. I allt fall är stället
en god och oberoende utskeppningsort. Från Mapanja finnes god
väg till Boando, och det lärer icke möta synnerliga svårigheter att
derifrån öppna en sådan ända ned till hafvet. Med »väg» förstås
»gångstig», ty pä berget forslas allt af menniskor. Brist råder dock
på detta slags transportmedel, och bärare äro dyra; man ernar försöka
till en början för transporterna hyra kru-män från Guineakusten och
sedan möjligen anskaffa åsnor.
Dessa notiser, hemtade hufvudsakligen ur de resandes bref, har
Ja£ Mllåtit mig meddela, då Sällskapet förut visat intresse för de
resande. och da det är så ytterst sällan vi finna svenskar, af de nu
ifråga varandes bildningsgrad och intressen, på detta sätt icke blott
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
