Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bestigning af Kamerunbergets stora pik, af K. Knutson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårt odlingsarbete. Valdau och jag haf’va nu sålt platsen till baron
v. Puttkammer, som i närheten deraf tänker bygga ett jagtslott.
Vi tillbringade natten i ett medfördt tält, och vana som vi voro
vid det heta kustklimatet, ledo vi mycket af kölden här. uppe. De
svarta gjorde, sin vana trogna, ett litet försök att utpressa högre
betalning än den öfverenskomna, men förgäfves. Jag kände dem för
väl för att låta mig på något sätt öfverraskas och sade dem alltså
helt lugnt, att derest de ej ville följa med, voro de skyldiga att lemna
oss skadeersättning, derför att de narrat oss hit. De sågo nu ingen
utsigt till vidare prejeri, utan gingo framåt. Jag lofvade emellertid
att plus den förut uppgjorda betalningen hvarje dag gifva dem en
butelj gin, för att dermed värma upp sig under vistelsen på berget,
Den 5 tågade vi således åstad: tre hvita — Ljungstedt,
Samuelson och jag — samt mina mapanjamän och en kruman. Vi hade ej
hunnit längre än till de närmast Manns källa belägna pikarna, förr
än hr Samuelson, ehuru af mig varnad, började företaga små
utflyg-ter bland bergen. Följden blef naturligtvis den, att han tappade bort
vägen och gick vilse. Solens strålar brände som eld, och ej ett träd,
ej en buske gaf oss skydd mot dem. Vägen gick öfver dystra,
kol-nade slätter (gräset var nämligen nyss afbrändt), öfver hvilka ej en
vindflägt drog. Denna qväfvande hetta försvårade marschen
betydligt, men ändtligen sågo vi några snöhvita moln komma liksom
ned-dansande från de allägsna bergåsarna, och det dröjde ej länge, innan
en isande dimma kom och bortskymde den nyss så brännande solen.
Vägen, på hvilken vi tågade fram, var anlagd med en
skicklighet, som ingen ingeniör skulle kunnat bestrida; utan instrumenter
skulle säkert ingen hvit kunnat åstadkomma en sådan afvägning, som
dessa obildade naturmenniskor instinktlikt utföra. Vi passerade en
större lavaström, som tycktes komma från Mongo-ma-Loba, och
närmade oss nu trädgränsen. Ännu på en höjd af öfver 8,000 fot trotsa
en del träd, så dvergartade och förkrympta de än se ut, bergvindarna.
Ändtligen ankommo vi till en större dalsänkning, hvarest Bweafolkets
jägarehydda var belägen. Den låg utmärkt vackert, omgifven af
yppigaste grönska, och säg efter afrikanska förhållanden verkligen rätt
inbjudande ut. Vi uppslogo här vårt tält, med svenska flaggan hissad
på toppen af tältstången, samt började tillreda måltiden. Jag utsände
genast tvenne män för att söka efter hr Samuelson, men efter några
timmar återkommo de och förklarade, att hr S., af de svarta
vanligen kallad 9Sambo*, troligtvis blifvit fasthållen af Mokasse och
således ej vore vidare att vänta. 4
I hyddans närhet växte en riklig mängd af europeiska växter, såsom
arter af släglena Erica, Veronica, Myosotis m. fl. gamla bekanta från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
