Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällskapets förhandlingar - Sammankomsten den 19 mars 1886 - C. Wallis: Om klimatet i Caldas på grund af d:r Regnells iakttagelser - Sammankomsten den 16 april 1886 - G. von Düben: Om tatuering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ordföranden meddelade slutligen innehållet af ett från herr G. Valdau
i Kamerun ankommet bref (se Ymer 1886: , s. 108).
Sammankomsten den april 1886.
Ordförande: Professoren frih. G. von Duben.
Ordföranden meddelade först innehållet af ett bref från öfverste N.
Przewalski, uti hvilket denne hembar sällskapet sin tacksägelse för den
honom år 1884 tillerkända Vega-medaljen, som han nu efter hemkomsten
från sin expedition i Centralasien fått mottaga.
Professoren frih. G. von Duben höll derefter ett föredrag om tatuering.
Vid sällskapets föregående sammankomst hade prof. Wallis medfört ett
preparat, taget från en på Sabbatsbergs sjukhus afliden person, hvilket
preparat utvisade ett bland sjömän vanligt sätt att märka sin kropp med
tatuering. Någon demonstrering häraf för sällskapet hade då icke medhunnits,
men det intresse, som några af sällskapets ledamöter derför visat, hade
gifvit talaren anledning att såsom ämne för ett föredrag välja frågan om
tatueringen, helst densamma hade stort antropologiskt intresse och derjemte
icke torde vara så känd som den förtjenade.
Tal. påpekade först en del bruk, som stå i nära samband med
tatueringen, såsom den bland europeiska damer ej ovanliga seden att sminka
sig och de orientaliska qvinnomas bruk att med »henna» bestryka naglar
och läppar för att göra dem genomskinliga och att med svart färg måla
ögonlocken för’ att gifva ögat högre glans och blicken större djup eller för
att dölja de, synnerligen hos brunetta qvinnor, med åldern framträdande
bruna ringarna kring ögonen. Till seder af samma art hör den hos en
del folk att insmörja huden med gurkmeja, så att hela kroppen skimrar
saffransgul, och det ännu mera grundliga sättet att måla huden i olika
färger eller att på densamma i färg utföra bildliga framställningar af olika
slag. Dessa bruk, som i olika former förekomma* både bland qvinnor och
män, hos de mest skilda folk, torde i första rummet afse att förläna ett
behagligt utseende, eller att göra utseendet mera vördnadsbjudande efler
förskräckande. I vissa fall afse dylika bruk likväl alt beteckna den så
utstyrda personens nationalitet, stam eller by, och detta slags målning har
fått en särskild betydelse derigenom, att den understundom är afsedd att
fullständiga det mimiska språket. Genom hudens målning kunna således
hos vissa folk uttryckas sinnesstämningar, såsom glädje och sorg, vänskap
och fiendskap — och från Nordamerika känner man exempel på, att hudens
utsirande med målning träder så att säga i diplomatiens tjenst.
Vida varaktigare än dessa flygtiga teckningar med färg eller puder är
den hud förskön ing, som man kallar tatuering och som förekommer i
mycket stor usträckning, ja man kan säga bland jordens allra flesta folk. Tal.
erinrade härvid, att han i fråga om tatueringens förekomst, på grund af
källornas otillräcklighet, möjligen gjorde sig skyldig till felet att angifva
den såsom förekommande på ställen, der den redan på grund af europeiskt
inflytande eller af andra orsaker på sista tiden försvunnit, samt att han
säkerligen hvarken kunde eller’hann meddela alla de folk, som öfvade denna sed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
