Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällskapets förhandlingar - Sammankomsten den 16 april 1886 - G. von Düben: Om tatuering - A. Lamm: Om tatuering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i samband med undgående af faror eller andra tilldragelser. Af sådan
anledning har tatueringens höga betydelse uppkommit, men då det vid
nyktrare granskning funnits, att denna varit illusorisk, har minnet af denna
betydelse försvunnit, men sjelfva seden att anbringa märkena bibehållits
traditionelt. Hvar helst man hos mera intelligenta folk, som pläga tatuera sig,
såsom t. ex. japaneserna, frågar om afsigten med bruket, så svaras det,
att det är för prydnads skull eller ock af gammal tradition.
Slutligen återstår att nämna något om tatueringens förekomst bland
Europas mera civiliserade nationer, hos hvilka den är utbredd i en
utsträckning, hvarom man i allmänhet icke haft någon aning, till dess
fransmannen Lacassagne, italienaren Lombroso och tysken W. Krause hvar för
sitt folk påvisade den stora freqvensen. Man känner att i gamla tider
sar-mater, daker, traker, vissa kelter, såsom britter och irer, brukade tatuera
sig. Hos en del af dessa folk var tätueringen ett utmärkelsetecken för de
förnäma, ja hos pictema betecknades den finaste adeln med namnet
»no-bilitas maculosa». Nu deremot har detta bruk i Europa sjunkit ned till
samhällets lägre lager: det finnes hos vagabonder, prostituerade, habituella
fästningsfångar och sjömän, eller i allmänhet bland personer som under en
längre tid föra ett sysslolöst lif och i sedligt afseende stå på en låg
ståndpunkt. Från Italien anföres af Lombroso, att tatuering äfven är mycket
utbredd bland landtbefolkningen i de distrikt, der den största obskurantism
råder, och att pilgrimerna till Loretto allmänt plägade låta tatuera sig med
en bild af madonnan för den billiga afgiften af 60—80 centesimi.
Vanligen äro de europeiska tatueringsmärkena ej af stor utsträckning;
dock berättas om mera extravaganta mönster, såsom exempelvis att en fånge
på sin kropp intatuerat en hel generalsuniform med epåletter och
ordensdekorationer. Tatueringsbilderna äro af mycket vexlande slag; ofta
vrkes-tecken, hvartill ock kunna räknas de erotiska hos de prostituerade. Ibland
ha de ganska egendomliga motiv, såsom då den bekante attentatsmannen
Fiesehi, sedan han beröfvats hederslegionens stjerna, under sin fängelsetid
intatuerade detta ordenstecken på sitt bröst, med förklaring att nu skulle
man icke kunna taga henne från honom. I Frankrike brukas ofta
intatuerade sentenser, hvilkas råhet ej sällan utgöra allt för tydliga bevis om
bärarens sedliga ståndpunkt.
Metoden för tätueringen är bland de indoeuropeiska folken naturligtvis
mera fulländad än bland Söderhafsöarnas invånare. I New-York har man
t. o. m. läderskifvor, på hvilka nålar äro insatta i vissa mönster, hvarige
nom sålunda hela bilder med ett slag kunna anbringas. Man har flere
exempel på att syfilis på sådant sätt blifvit inympad; och detta är ej den
enda faran af tätueringen. En d:r Berron anför, att han på mycket kort
tid haft att behandla 18 sjukdomsfall förorsakade af tatuering, deraf 8 med
brand, 4 som förorsakat amputationer och 6 dödsfall. Den slutsats,
Lacassagne drager af sina undersökningar angående tatueringens förekomst i
Europa, är, att densamma, der den icke förorsakats af barnslig
obetänksamhet och okynne, kan betraktas såsom kriterium på ytterlig råhet. Är
då denna sed, såsom Gerland påstår, af religiöst ursprung, så måste man
tillstå att fallet är djupt.
Doktor Lamm meddelade, a’tt han haft den af föredraganden omtalade
tatuerade greken till patient under den tid denne vistats i Stockholm och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
