Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nt ett stort stycke på ena sidan, medan de, som varit så lyckliga att
först få fatt i knifvarna, ej äro så noga med att dela lika, utan skära?
sina stycken större och större, utan att visa ringaste lust att sluta,
hvarpå de andra vänta. Nu återstår endast att med tillhjelp af yxan»
dela hufvudet mellan de två, som satt sig i besittning deraf.
Derpå-vandrar hela skaran ned till lägret, der det fråssas på innanmäte och
hud. Tarmarna och magsäcken befrias redan på slagtplatsen från sitt
innehåll, så att de nu äro färdiga till stekning — att göra dem rena
förut, kommer aldrig i fråga. Huden, liksom allt det öfriga, steken
endast på glöd, innan den ätes, och den anses vara högst delikat.
Den gamle hvite mannen, som är uppsyningsman på stationen,,
är nu också tillsvidare färdig med slagtet. Af oxen återstår endast
sjelfva kroppen. Till middagen, som skall serveras efter en hnlf timma,
har han aftagit de möraste styckena af djuret i mellangärdet, njurarna
och den stora bukspottkörteln. Allt detta stekes af negerflickan, son>
sköter hans hushåll och som vid dylika tillfällen gör sig mer änr
vanligt stora föreställningar om sin skicklighet i kokkonsten. Med
en bordsknif vänder ”hon bitarna i pannan, hvilka simma omkring i
en förfarlig mängd flott, och allt emellanåt slickar hon af knifspetsen.
Hon tål nu icke skämt, hennes medvetande om egen värdighet ocb
oumbärlighet känner inga gränser; detta är något annat än att koka
vanligt salt kött! Alla läckerheterna upphällas till sist i en hög på
en tallrik, och så skola den gamle mannen och jag till att äta dem.
Han har alldeles förlorat sinnet för lifvets komfort, dertill har
han-allt för många år lefvat som en »rough’ Northern man», och jag —
ja man vänjer sig vid allt i Australien, och för öfrigt hvad äter man
ej, då man är hungrig? Men att man icke vill göra sig litet mer
besvär för att få det bättre, iir mig ofattligt. I synnerhet i norra och
vestra Australien, der förhållandena ännu äro råa och ociviliserade,
lef-ver man gerna som ett svin, endast man kan förtjena penningar. Att
hafva det komfortabelt, har man ej tid till, fastän det ej blefve
dyrare; det är ej brukligt att tänka på sådana bagateller som hvad eller
på hvad sätt man äter. Den man aktas högst, som kan »work well»,
och detta är nog godt • och väl, men man förbinder med begreppet
om en sådan »good worker», att han äfven skall vara »rough», d. v. s.
att han icke frågar efter hvad han äter. Man inser ej, att någon på
samma gång kan arbeta och äta anständigt.
Härtill kom också den omständigheten, att utom hönsen och
kattorna äfven infödingarna bidrogo att betaga en all den aptit, som man
ännu möjligen kunde ha i behåll. Några af de svarte sprungo
nämligen beständigt ut och in i köket, ty de hoppades, att Nelly skulle
skaffa dem en eller annan bit mat. Om natten hände det, att de ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
