Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru infödingarna skulle förvåna sig deröfver; de voro vana vid att
se djuret löpa bort med ett eller två spjut i sig, och att det plägade
kosta dem mycken möda att upphinna och döda det. De trodde,
att revolvern kunde skjuta oupphörligt, utan att laddas, och jag
be-höfver ej säga, att jag lät dem lefva i den tron. De voro så rädda
för »gevärungen», som de kallade den, att de icke tordes röra vid
den. För öfrigt bar jag den dag och natt vid sidan.
Af husgeråd hade jag blott med mig en pyts af jembleck att koka
kött uti, en liten med lock försedd bleckflaska att hemta och förvara
vatten i, samt en fällknif. Brödet stektes på australiskt sätt i askan,
sedan hvetemjöl och vatten sammanknådats till en deg på ett
barkstycke, som strax förut huggits från närmaste träd.
Förutom proviant och tobak, gevär och revolver, medfördes hvad
som behöfdes för preparering af djur, ett stycke vattentätt tyg för
att breda under mig på marken samt en stor bred yllefilt att svepa in
mig uti Denna filt var ständigt föremål för infödingarnas beundran
och afund. När jag rullade ut den om qvällarnn, brukade de smacka
med tungan och säga »tamin, tamin», d. ä. »fett, fett!» ty allt som
är fett är i deras tycke utmärkt. Om jag till de förut omnämnda
sakerna lägger ett ombyte af kläder, bestående af en ylletröja, en
skjorta, ett par hvita moleskinnsbenkläder, två par strumpor och ett
par skor, så var detta, tillika med en kam och en tandborste samt en
våröfverrock, som jag kastade öfver mig när det regnade, hela min
utrustning för en expedition. Infödingarna äro svåra att få till att bära
något; derför måste jag inskränka mina förnödenheter till det minsta
möjliga. De ansågo allt för öfverflödsartiklar, med undantag af
provianten och tobaken; deraf kunde de aldrig få nog. Jag lärde mig
efterhand att gifva dem tobak endast i små portioner, för att den icke
skulle falla i kurs; provianten skulle jag önskat att jag haft mer af.
Ultra posse nemo obligatur — när den var slut, måste jag lefva som
infödingarna.
Hvarje afton slog jag läger och sof då i en löfhydda, alldeles lik
de inföddes; den var endast litet solidare, så att den vanligen kunde
bereda mig skydd mot regnet. Den uppfördes i stor hast, en liten
stund innan solen gick ned. Några grenar nedstuckos i jorden och
böjdes derpå tillsammans, och ofvanpå detta »skelett» lades stora blad,
helst af bananen eller andra palmer, eller också långt gräs. Dörr kom
aldrig i fråga, endast en Öppning, genom hvilken jag måste gå
mycket krokig för att komma in, ty hela hyddan var ej högre, än att den,
när jag stod, räckte mig upp under armarna. Sådana äro också de
inföddes bostäder, »mitta» som de kalla dem; de äro lösligt uppförda,
endast beräknade för kortare tid, ty dessa menniskor vandra ju ständigt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
