Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 m. Den nu befintliga ruinens höjd utgör ännu 76 m., ehuru den
slutar redan vid andra våningen. För jemförelses skull namnes, att
jordens nuvarande högsta byggnadsverk, Kölndomen, har torn af 156
m. höjd, alltså 36 m. lägre än Babels torn en gång varit. Men
återvändom till legenden. Slutet af 1 Moseboks skildring af
tornbyggnaden lyder sålunda: »derför kallades hans (stadens) namn Babel, ty
att Herren der förbistrade all lands tungomål, och Herren spridde
dem dädan ut i all land.» Nu förhåller det sig så, att det
assyri-ska Babel, = Bab-ili, betyder ’gudaport’, men på samma gång
’förvirring’. Föreställningen om en någon gång i forntiden inträffad
forbistring ligger sålunda redan i ordet Babel, och den var så mycket
närmare till hands, som en obeskriflig blandning och förvirring af
språk, religioner och folkraser rådde i denna en gång mäktiga
verlds-stad. Naturligt nog håller sig tanken fast vid det oerhörda tornet,
hvaraf staden får sin karakter och som i folkens fantasi hör till
begreppet Babylon, ungefär som i våra dagar det lutande tornet i Pisa
hör till denna stads begrepp. Ett sådant tom har endast ett
gudsförgätet slägte kunnat djerfvas att uppföra. Och derför har Gud också
straffat detta slägte, i det han förvirrat dess språk och förstrött det
öfver jorden. En sådan tankegång är det som skapat legenden om
Babyloniska forbistringen.
é
Så länge hela verlden har ett enda tungomål, gifves det öfver
hufvud taget ännu inga folk, endast menniskor, h vilka skiljas ej sins
emellan, utan från den öfriga skapelsen, från djur och växter. De
hafva cjerför ej heller några folknamn, utan nöja sig med att
benämnas menniskor. Först när dessa menniskor få syn på andra
menniskor och märka, att sådana finnas äfven på andra sidan bergen (jfr
grekernas hyperboreer), först då vaknar behofvet af närmare
bestämning. De hvita kalla sig ’hvita menniskor’, de svarta ’svarta
menniskor’ o. 8. v. På sådant sätt uppstå folknamn.
Men ej nog med att ett folk sjelf ger sig ett namn, det får också
ett af grannen, så att när två, tre folk bo i hvarandras närhet och
komma i förhållanden till hvarandra, uppstå också i hvartdera fallet
två, tre namn. Detta antal reduceras så småningom, i det att ett af
namnen med tiden adopteras, men det är likväl ingenting sällsynt,
att flere namn för stimma folk löpa parallelt med hvarandra. Så
skulle man t. ex. kunna nämna ett dussin namn på zigenarna. Som
regel gäller emellertid, att ett folk i början af siu tillvaro har
åtminstone två namn: det som det gifvit sig sjelf och det som det erhållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
