Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len svingat sig upp till etnografiska begrepp, såsom t. ex.
förhållandet är med friser och papuas. Den som vid det förra af dessa namn
förnimmer en idéassociation med ’frisera’, ’frisör’ eller ’frisrock’, har
dervidlag en tankegång, som delas af mången språklärd, bl. a. Diez.
Frislands inbyggare, friserna, hafva alltså ett namn, som kan tolkas
med ’lockhufvuden’, och papuas kunna ordagrant öfversättas med
’krushufvuden’, af malaj, paputcah, krusig, ett namn, som med rätta
tillägges invånarna på Nya Guinea, då dessa, hvad tät hårväxt
beträffar, stå oupphunna bland alla jordens folk. I afseende på hårets
längd deremot intages första rummet af vissa nordamerikanska
jägarstammar: hos individer af svart fotternas stam räcker det stundom
ända till hälarna.
Man har exempel på folk, som förena sitt hår i små qvastar eller
strängar, liknande örontofsarna på äkta pudlar, äfvensom andra hvilka
sammanfatta det i piskor. Det senare är fallet hos vissa slaviska
folkstammar, t. ex. morlakerna i Dalmatien och lillryssama. De
utmärkas på denna grund med vedernamnet kacholl, d. v. s. ’hårpiskor’.’
. Med ’lockhufvudena’ gå långskäggen hand i hand. Skägget
spelar nämligen en vigtig rol i folknamnen liksom i personnamnen.
Man kan säga, att nationerna hafva liksom tre skäggperioder: den
första: det vilda skäggets, då allt som vill får växa fritt, den andra:
rakningsperioden, som betecknar en börjande högre civilisation, och
slutligen den tredje, som betecknas af ett omsorgsfullt skött skägg och
representerar den högsta odlingen, men tillika äfven den högsta
för-vekning. Tydligast urskiljer man dessa tre skeden hos de gamla
romarna och hos ryssarna. De förra kallade sina äldsta förfader
bar-bati, de skäggige, hvadan ännu i dag i Rumänien begreppet ’man’
betecknas med barbat. I Ryssland började, som bekant, Peter den store
sitt folks civilisering med aflysande af de långa skäggen. Om den
första perioden erinras vi äfven af folknamnet longobarder, hvilket
namn enligt detta folks egna sagor och traditioner (en dylik finnes
upptecknad redan år 668 i företalet till konung Rotharis lagar) syftar
på skäggets längd. Eljest är den vanliga förklaringen af namnet den,
enligt hvilken det skulle betyda ’långyxor’ (jfr isl. barba, yxa, och
hillebard, stridsyxa).
Bland rasmärkena ingå till sist också vissa abnormiteter, hvilka
äfven de gifvit anledning till folknamn. Redan Herodotos berättar
om tillvaron af ett enögdt folk, arimasperna, i nordostligaste delen af
gamla veriden, hvilket folk låg i ständig strid med gripar, som
bevakade omätliga skatter. Arimasper var ett skytiskt namn med
betydelsen ’enögd’, enligt hvad samma källa upplyser. Det motsvarar
sålunda fullkomligt ordet cyklop, grek. xóxfooý. Förmodligen var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
