Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur moraliska grunder, än ur den motsats som mer och mer trädde i
dagen mellan å ena sidan den häfdvunna tron på myternas sanning
och å andra sidan de med Ökad erfarenhet skärpta fordringarna på
hvad som kunde anses möjligt eller sannolikt. Redan de äldsta hi*
storieskrifvama, Herodotus och ännu mer Thucydides, böljade —
ehuru med fasthållande af mytologiens innehåll i det stora hela
såsom en verklighet af högre art än den, hvarmed historien sysselsatte
sig — att bedöma och kritisera enskilda myter efter samma grunder
som om det gälde historiska tilldragelser, så att de förkastade allt uti
desamma, som efter tingens ordning icke kunnat ske; det öfriga fick på
traditionens auktoritet gälla såsom sant. Denna grundsats för myternas
behandling tillämpades ända till sina yttersta konseqvenser af Euhe
merus (omkr. 300 f. Kr.), efter hvilken den åsigt han omfattade ännu
bär namnet Euhemerism. Han påstod, att icke endast heroerna utan
äfven gudarna blott voro vanliga menniskor, som lefvat på jorden,
men som, emedan de varit framstående genom makt, visdom eller
tapperhet, af de efterlefvande åtnjutit gudomlig dyrkan; till grund för
myterna låge verkliga händelser, hvilka dock blifvit på många sätt
utsmyckade och vanstälda; genom att rensa bort dessa tillsatser kunde
man framtränga till den historiska grunden. Euhemerus behandlade
med en utomordentlig djerfhet hela guda- och hjeltesagan i enlighet
med dessa principer. Såsom ett starkt stöd för sin åsigt anförde han.
att man på Kreta visade en grafvård öfver Zeus, hvilken der varit
konung. Teorien gjorde stort uppseende, men mottogs med olika
känslor.. De fromme upprördes öfver ett sådant vanhelgande, de
poetiskt anlagde förgrymmades öfver ett sådant neddragande af de sköna
fornsägnerna till den plattaste prosa, men för många var teorien just
af de skäl, som gjorde den för andra motbjudande, blott så mycket
mera tilltalande, hvilket i synnerhet blef fallet med den epikureiskn
upplysningsfilosofiens anhängare. Få torde dock de hafva varit, som
vågade gå så långt som Euhemerus sjelf. Flertalet bildade och
tänkande män under den senare forntiden synes hafva intagit den
ståndpunkten, att de ansågo de för känslan stötande delarna af øt«fø-sagan
böra tolkas allegoriskt, men hjelte sagan, som stod menniskolifvet
närmare, böra behandlas efter euhemeristiska principer; hvad beträffar de
icke stötande delarna af gudasagan, så rådde mycken
meningsskiljaktighet, i det att somliga ville förklara äfven dem allegoriskt, andra
åter betraktade dem såsom ett mysterium, hvaröfver man borde grubbla
så litet som möjligt. De äldre kristna författarna voro deremot i
regeln afgjordt euhemerister och tröttnade icke att framhålla för sina
hedniska motståndare, hurusom de visaste män bland hedningarna
sjelfva ovedersägligen bevisat, att deras gudar ingenting annat vore än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
