Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trot« den uttrycket« abstraktion, som kännetecknar våra tungom&l,
trot« våra utslitna ord, trots våra på konkret betydelse blottade
hjelp-verb, göra vi dock den dag, som i dag är, beständiga offer åt
språket« fordringar. Vi uttrycka icke en enda föreställning, äfven om
den blott är föreställningen om en egenskap, utan att vi gifva den ett
genus, d. v. s. kön; vi kunna icke tala om ett föremål, det må
betraktas såsom ett totalitetsbegrepp eller icke, utan att vi tyestämma det
formedelst en artikel; hvaije subjekt i satsen framställes såsom en
handlande varelse, hvarje predikat såsom en handling, och hvaije
handling, den må vara öfvergående eller fortfarande, begränsas till
sin varaktighet genom det tempus, i hvilket vi sätta verbet. Vi äro
vana att inom oss korrigera verkningarna af denna tankens brytning
genom språkets medium; men huru stort måste icke språkets
herravälde öfver tanken hafva varit på en tid, då hvarje ord var en bild,
hvarje substantiv en lefvande varelse, hvarje verb en yttre handling!
Det var omöjligt, att icke de enklaste föreställningar, betecknade
genom så uttrycksfulla ord, genast erhöllo en utomordentlig glans;
naturens företeelser, reflekterade af språket, fingo utseende af
dramatiska scener. Satta i förbindelse med varelser, som man ansåg
begåf-vade med ett lif öfverensstämmande med menniskans, öfversatta på
ett språk, der hvarje ord talade till ögonen, syntes dessa naturskådespel
vara akterna i ett ofantligt drama, hvars handlande personer, gudar
till sitt ursprung, voro våra likar till hjerta och sinne.
De som sågo myterna bilda sig på detta sätt läto icke förvilla sig
vaf detta språkets bländverk; icke anande den hemlighetsfulla kraft, som
förbytte alla deras tankar i bilder, läto de sig tjusas af dessa trolska
förvandlingar utan att tro på dem. Vi se tydligt af Vedasångema, att
skalderna kände betydelsen af de fabler, som de återgåfvo. Men det
förhöll sig icke på samma sätt under den följande tiden. I den mån
som vissa uttryck åldrades och ordens etymologiska betydelse
utplånades, förlorade språket sin genomskinlighet, namnen på naturens
krafter blefvo egennamn, och från den stunden började de mytiska
personerna att visa sig».
De hufvudsakligaste af de invändningar, som gjorts emot den
etymologiska teorien, vill jag hiir nedan upptaga, dervid i synnerhet
följande A. Langs kritik af Max Mullers mytologiska system.1
1. Den oförnuftiga beståndsdelen i myterna. Max Muller utgick,
1 I artikeln Mythology i 9:e npplagan af Encyclopaedia Britannica. Denna
artikel har utgifvits i fransk öfversättning jerote n&gra smärre uppsatser af samme
förf., under titel: Lang, La Mytkologie, trad. par Parmentier, Paris 1886. Derjemte
bar jag begagnat mig af Langs Myth and Custom, en samling uppsatser i mytologiska
ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
