Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom vi sett, från det »dumma, ohyggliga, orimliga» elementet 4 de
civiliserade folkens myter såsom först och främst varande i behof af
forklaring. Men hans teori lemnar just detta element till allra största
delen oförklaradt. Sant är väl, att han söker visa, hurusom solen kan
betraktas både såsom son och make till morgonrodnaden, hvarigenom*
kunnat uppstå en berättelse om blodskam; hurusom den växande
grödan kan betraktas både såsom dotter och maka till den regngifvande
himmelen, hvarigenom kunnat uppstå historien om Zeus’ brottsliga
förhållande till sin dotter Persephone; hurusom den omständigheten att
Zeus med ett uttryck af vördnad benämndes menniskornas fader lätt
kunnat gifva anledning till alla dessa kärlekshistorier, i hvilka han är
inblandad o. 8. v. Men äfven om detta är riktigt, återstår dock att
förklara alla dessa afsky värda och orimliga enskildheter i myterna;
t. ex. hvarför Zeus vid sina kärleksäfventyr antar gestalten af en tjur
eller en gök; hvarför han lurar Here genom ett låtsadt giftermål med
ett trästycke; hvarför öfriga gudar, af hvilka dock ingen liksom Zeus
kallades menniskornas fader, ändock hade liknande kärleksäfventyr och
blefvo fader till menniskor o. s. v. Max Mtiller menar, att sagan om
Kronos, Zeus’ fader, uppstått deri genom, att ett Zeus tillagdt epitet
»Kronion», som betyder den »uråldrige», genom sin ändelse, som ser
ut som en härstam ningsändelse, gett anledning till den tron, att Zeus
varit son af en Kronos. Men äfven om detta är sant, huru kom det
sig, att man berättade om Kronos, att han snöpte sin fader, att han
uppåt sina barn lefvande och sedan utspydde dem? Alltså hvad
Arno-bius, en kristen författare från 4:de årh., frågade sina hedniska
motståndare, nämligen huru det kommit sig, att myterna, om de framstälde
naturfenomen, blifvit belastade med smutsiga enskildheter ända till
den grad, att det väckte afsmak hos tänkare 600 år f. Kr., det fråga
vi ännu förgäfves, om det Max-Mullerska systemet antages.
2. Den språkliga analysm. Max Mullers system är grundadt på
en analys af de indoeuropeiska folkens språk. Men myter nära
liknande de indoeuropeiska i afseende på de orimliga och motbjudande
beståndsdelarna finnas hos australnegrer, eskimåer, Söderhnfsöarnas
invånare, bushmän, indianer m. fl. Då företeelserna äro desamma,
bör också förklaringen bli densamma, och då de språk, inom hvilka
myterna röra sig, äro grundväsentligen olika, så är tydligen en
förklaring, grundad på det indoeuropeiska språket, för trång.
För öfrigt, äfven om vi lyckas att uppdaga den ursprungliga
meningen med en guds namn, är dock icke sagdt, att vi med tillhjelp
af denna betydelse kunna förklara alla myter, som ha afseende på
guden. Ingenting är vanligare, än att en gammal historia kommer in
i en ny guds eller halfguds legend. Så hafva myter i mängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
