Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plagseder, sägner m. m. med motsvarande företeelser hos vilda folk,
har man ofta träffat slående likheter, men det, som synes sällsamt
hos ett civiliseradt folk, emedan det står i strid med eljest der
rådande föreställningar och seder, tyckes deremot stå i full
öfverensstäm-melse med den omgifning, i hvilken det befinner sig hos en stam af
vildar. Man har häraf ansett sig berättigad till den slutsatsen, att dylika
företeelser, då de anträffas hos ett bildadt folk, äro qvarlefvor från en
tid, då folket stod på samma intellektuela och sociala ståndpunkt som
vildar eller barbarer. Bevis finnas, om bevis behöfvas, derför, att ci- *
vilisationen, då den förändrar sättet att lefva och tänka hos en nation,
likväl icke sopar bort allt det gamla; ett och annat undgår
nivelleringen för att sedan stå q var som vittne om ett förgånget kulturskede.
Detta betraktelsesätt tillämjm etnografema äfven på de mytiska
sägnerna. I motsats till filologerna, som anse jemförelser på detta
område endast tillåtna mellan folk, som tala språk tillhörande samma
familj, eller på sin höjd mellan folk, som kunna historiskt uppvisas
hafva varit i beröring med hvarandra, så vilja etnografema äfven här
utsträcka jemförelsen till hela menskligheten. Jemväl i afseende på
gudasagor och myter tillhörande skilda folk på olika kulturstadier
har man funnit likheter så slående, att ett sammanhang måste
antagas, och äfven i afseende på dem har man gjort den iakttagelsen, att
hvad som på ena hållet — stundom på det starkaste — svär emot
den utvecklingsgrad, till hvilken folket både i afseende på intelligens
och känsla hunnit, det synes på andra hållet stå i innerligaste
harmoni med hela arten af båda dessa sidor hog själslifvet. Slutsatsen
blir också densamma: när man hos ett bildadt folk, t. ex. grekerna,
finner myter, som röja ett annat och lägre sätt att tänka och känna
än det, som för öfrigt utmärker folket, så äro dessa myter qvarlefvor
från ett tidigare utvecklingsstadium. Sannolikheten af ett dylikt
qvar-lefvande är här så mycket större, som mytologien nära sammanhänger
med religionen — ett område, der, som bekant, konservatismen mera
än på något annat gör sig gällande.
Exempel må hemtas från den grekiska sagan om Kronos.
Skalden He8iodu8 förtäljer, att i uräldsta tider Uranos (himmelen) och
Gaia (jorden) voro man och hustru; Uranos instängde i jorden dem
gemensamma barn, af hvilka Kronos var ett, så att de icke fingo se
ljuset; häröfver förgrymmades dessa och sammansvuro sig med sin
moder mot sin fader ; en gång då Uranos närmade sig Gaia för att
omfamna henne, utsträckte Kronos sin arm, som var beväpnad med
en skära af jern, och stympade sin fader; derigenom åtskilde han siua
föräldrar i deras äktenskap. Hvilket bryderi denna hemska saga
förorsakade en senare tids greker, framgår på ett karakteristiskt sätt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
