Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en berättelse i Platos dialog Eutyphro. Der försvarar en ung man inför
Sokrates sitt hänsynslösa tillvägagående emot sin egen fader med
åberopande af Kronos’ föredöme, men Sokrates, som eljest var
konservativ i religiöst afseende, förklarar sig icke kunna tro en gud om
någonting så ovärdigt. Denna del af Kronosmyten företer, jemte
åtskilliga afvikelser, äfven en slående likhet med drag tillhörande den
nyseeländska sagan om himmelens och jordens söner. Det heter der,
att himmelen och jorden i begynnelsen voro makar och himmelen
hvilade på jorden ; deras barn voro instängda mellan dem och fingo
icke se ljuset; förtömade häröfver, uppreste de sig, och efter häftig
kamp slet en af sönerna, skogsguden, i sär himmelen och jorden,
som sedan allt jemt varit åtskilda. Äfven i Kina finnes en myt, som
berättar, huru makarna himmelen och jorden åtskildes; likaså i Indien.
Det torde icke vara tvifvelaktigt, att denna myt uppstått så, att, sedan
man en gång förestält sig himmelen och jorden såsom makar, föräldrar
till alla varelser, man uppfunnit en berättelse för att förklara, hvarför
de äro åtskilda. Myten måste hafva uppstått hos menniskor på en
låg kulturståndpunkt, emedan de groft sinliga dragen i berättelsen och
den fullständiga frånvaron hos de deri uppträdande gudarna af sedlig
höghet eljest icke kunna få sin förklaring, men hos grekerna fortlefde
sagan, i hufvuddragen oförändrad, långt in i civilisationens ålder till
undran för alla och förargelse för de fromma.
Men hvarifrån kommer denna omisskänneliga likhet mellan en
grekisk myt och en nyseeländsk och en kinesisk? Sådana likheter
uppdagas allt flere, under det mytforskningen fortgår i sitt jemförande
arbete. Det låter naturligtvis tänka sig, att en myt uppstått hos ett
folk och derifrån spridt sig till andra. Man har anfört såsom
omständigheter gynsamma för en sådan utbredning: folkens vandringar,
seden att taga krigsfångar och att köpa slafvar från andra folk samt den
allmänt gällande lag, som bjöd hustrus tagande från en annan stam.
Faktiskt är också, att myter fått en vidsträckt utbredning genom lån
af ett folk från ett annat. Men om man rätt besinnar, huru ofta
liknande myter träifas på vidt åtskilda punkter af jorden, kan man icke
annat än finna nämnda förklaringsgrund otillräcklig. Man nödgas till
antagandet, att samma myt uppfunnits sjelfständigt af flere folk.
Samma eller liknande företeelse har framstält sig för dem och har, på
grand af likheten i utvecklingsgrad, ledt till samma eller liknande
förklaringsförsök. Hvad som gäller om individerna gäller nämligen
också om folken: på de tidigare stadierna äro likheterna öfvervägande,
först med högre utveckling framträda skiljaktigheterna starkare,
rare sig dessa grunda sig på medfödda anlag eller på yttre
omständigheter. Så röja de primitiva stenverktygen stor likhet, hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
