Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskan såsom mera eller mindre öfverlägsna henne sjelf i makt
och såsom beherskande hennes lif; de uppträda derför med anspråk
på hennes dyrkan, hon måste vara angelägen att inverka på deras
stämning till sin förmån, hon söker uppnå detta mål genom samma
medel, med hvilka hon söker vinna jordiska store, nämligen hyllning,
lofprisande, böner och gåfvor. Animismen blir alltså utgångspunkten
för religionen. Men å andra sidan bereder också animismen
möjlighet för menniskan till att förklara de företeelser, som väcka hennes
undran; den blir tillika hennes tidigaste filosofi. »De första
menni-skorna funno allting lätt, naturens mysterier voro icke så förborgade
för dem som för oss», säger mystikern Jakob Böhme; med rätta, enär
menniskan på det tidigaste utvecklingsstadium, som är oss bekant,
icke hyser det minsta tvifvel, att så väl lycka och olycka i hennes
eget lif som ock förändringania i naturen leda sitt upphof från
lef-vande väsens verksamhet. Här är icke platsen att ingå på en
närmare redogörelse för det animistiska föreställningssättet och de olika
stadier, detta genomgått. En öfversigt må dock gifvas, så pass
utförlig, som mm uppgift att behandla mytologien synes erfordra.
Först och främst är gifvet, att, liksom menniskan genom sitt
omedelbara medvetande af sin egen själ såsom verksam kraft, ledes
att förutsätta andra själar såsom orsak till alla verkningar, som hon
iakttager, så blir också hennes föreställning om menniskosjälens natur
den förebild, som hon har för ögonen, då hon söker göra sig en
närmare föreställning om dessa andra själars beskaffenhet, och
förändringar i den förra föreställningen åtföljas af motsvarande förändringar i
den senare. Hos nästan alla ociviliserade folk, om hvilka man eger
kännedom, har man påträffat en så godt som öfverensstämmande
föreställning om menniskosjälens natur, hvilken synes blifvit framkallad af
två samverkande faktorer. Den ena af dessa faktorer är aktgifvandet
derpå, att vid en menniskas död, sömn och svimning det som ger
kroppen rörelseförmåga och medvetande synes ha lemnat den samt att
efter de båda sistnämnda tillstånden detta något synes återkomma. Den
andra faktorn utgöres af erfarenheten från drömlifvet; man tycker sig
i drömmen se personer, som veterligen äro på annan ort eller äro
döda, samt tycker sig också sjelf med öfvernafurlig snabbhet förflytta
sig till andra ställen, under det att kroppen, såsom man sedan får
veta, förblir orörlig. Det är, som sagdt, sannolikt iakttagelser på båda
dessa områden och deras kraf på en förklaring, som framkallat nästan
öfverallt samma tro, nämligen att det gifves en själ, som är något
skildt från kroppen, och att denna själ har följande egenskaper: 1) den
är grunden till lif och medvetande för kroppen; 2) den är af
materiel natur, ehuru långt lättare, finare, tunnare än kroppen; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
