Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklingens fortgång allt tydligare inflytandet af folkindividualiteten,
sidan denna utbildar sig genom samverkan af anlag och yttre
omständigheter. Eger en nation liflig fantasi och poetiskt sinne, röjer sig
detta genom rikedomen och klarheten af den bild hon"skapar sig af
gudaverlden. Detta gäller i högsta grad om grekerna, hvilkas
åskådningssätt i fråga om de gudomliga tingen till icke ringa del danats
genom de homeriska dikterna och andra skaldeverk. Ty hos grekerna
bibehöll sig äfven på civilisationens höjdpunkt ett förhållande, som
eljest är utmärkande för lägre kulturstadier och som är af vigt för ett
rätt förstående af religionens och mytologiens utveckling, nämligen den
fullständiga frånvaron af en noga bestämd och sanktionerad dogmatik
eller formulering af de gudomliga sanningarna. Alla föreställningar
på detta område bruka derför hos ociviliserade folk befinna sig i ett
mycket rörligt tillstånd och vara utsatta för alla möjliga inflytelser
Af anledningar, som vi i de flesta fall icke äro i stånd att uppdaga,
blifva hos ett folk somliga gudomsväsen upphöjda till stort
anseende, andra träda i skuggan eller blifva helt och hållet bortglömda,
uppgifter, som tillhört en gudom, öfverflyttas på en annan, så att t.
ex. vissa inflytelser på menniskolifvet öfvertagas af naturmakter, o. s. v.
Med dessa korta antydningar har jag sökt gifva en föreställning
om huru den ursprungliga tendensen att personifiera verkar på olika
utvecklingsstadier. Animismen är af den största betydelse för religionen,
ehuru visserligen icke alla dessa andar blifva föremål för religiösa
känslor och för dyrkan. Allt, som tänkes såsom lefvande, kan
komma att uppträda i en myt; animismen är alltså sjelfva den
innersta principen i mytologien.
Den uräldsta menniskans tendens att öfverallt se varelser
liknande henne sjelf ger sig också till känna uti hennes sätt att betrakta
och behandla djuren. Det är nämligen så långt ifrån, att hon på
denna ståndpunkt delar den civiliserade verldens åsigt om menniskans
omätliga öfverlägsenhet öfver alla andra lefvande varelser på jorden,
att hon tvärtom i djuret ser sin jemlike och mången gång sin
öfver-man. Förmåga att tala och tänka tillägges djuret. Menniskan
tilltalar det och visar det all höflighet, äfven då hon nödgas döda det.
Vissa djurarter betraktas såsom de högsta mönster i afseende på de
dygder, som aktas såsom de förnämsta; så vördas t. ex. björnen för
sin visdom, lejonet för sitt mod, räfven för sin slughet. Från detta
betraktelsesätt är steget icke långt till att formligen dyrka det ena eller
andra djuret såsom ett högre väsen, en bland vilda folk mycket utbredd
religionsform, som äfven efterlemnat spår i högre kulturstadier.
Der-vid kan djuret, som är föremål för dyrkan, betraktas på två skilda
sätt: antingen såsom varande i sig sjelft ett mäktigt’ och tillbedjans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
