Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ega någon vetgirighet. Men alla, sora närmare lärt känna vildarnas
natur, påstå motsatsen. Ingen lär åtminstone neka, att de erfara stark
undran öfver allt för dem ovanligt, och att detta sätter deras själ i
verksamhet för att finna en förklaring; så kommo Central-Afrikas
negrer vid sin första bekantskap med de hvite på den tanken, att desse
vore aflidna negrer i en ny existensform, en hypotes, som gaf dem
ett slags förklaring på den större makt som de hvite besutto. Ett
sådånt undrande och spörjande uppstår åtminstone hos de mera
begåf-vade bland vildar äfven vid jemförelsevis vanliga företeelser, så vida de
icke höra till de aldra vanligaste; så t. ex. frågar ingen bland dem
hvar-för allt drages mot jofden, men väl hvarför solen går upp, regnet faller,
menniskan är underkastad döden. Jemförelsen med barnet träffar in
äfven här. Nyfikenheten, såsom man ofta med oberättigadt klander
kallar den, är en mycket stark känsla hos alla barn; de pläga trötta
sin omgifning med sina ständiga frågor: »hvarför?», som gälla allt
utom det vanligaste. Men vilden har i regeln icke lyckan att kunna
af erfarnare och förståndigare menniskor ledas till en nitionel
förklaring. Han är hänvisad till sina egna andliga tillgångar. På den
intellektuela ståndpunkt han innehar litar han obetingadt på
tillförlitligheten af resonnerande efter analogi, hvars form för honom
hufvud-sakligen bestämmes genom hans animistiska föreställningssätt. Alltså:
emedan han utgår från förutsättningen af lefvande orsaker till allting,
synes honom t. ex. en viss förändring i naturen ega likhet med någon
bekant verksamhetsyttring af ett lefvande väsen, och denna partiella
likhet växer för hans uppfattning genast ut till fullständig
öfverens-stämraelse. Blixten blir för honom verkligen ett vapen slungadt af
en hand, elden verkligen ett odjur, som slickar sitt byte, innan det
förtäres. Det är af vigt att noga göra sig reda för skilnaden mellan
den ställning medvetandet intager i förhållande till den upptäckta
likheten å ena sidan vid verklig myt och å andra sidan vid poetisk
metafor. Äfven den i intellektuelt hänseende mera utvecklade
menniskan har ju en stor benägenhet att i allt, som hon ser, varsna
likheter, särskildt med lefvande väsenden och deras sätt att vara och
verka, men hon gör dervid mer eller mindre tydligt skilnad mellan
de två föremål, som hon jemför. Detta eger rum vid poetisk metafor.
Det, som vid denna särhålles, blir deremot af den mytbildande fantasien
sammanslaget till ett. Hos den i det mytbildande stadiet befintliga
menniskan försiggår detsamma som vid vissa abnorma själstillstånd,
nämligen att inbillningens foster tagas för verklighet. Huru lifliga
fantasibilderna dervid äro, bevisas äfven deraf, att sådana förändringar,
som höra till naturens vanliga gång, eller eljest företeelser, som
regelbundet upprepas, blifva af inbillningen så att säga förtätade till enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
