Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forskningen i myternas ursprungliga betydelse har satt oss i stånd
att uppställa vissa hufvudklasser af myter med denna urbetydelse till
indelningsgrund. En fullständig behandling af mitt ämne erfordrar
en redogörelse för dessa hufvudklasser, men det- knappa utrymme,
som nu återstår till mitt förfogande, nödgar mig att inskränka mig
till ett kort omnämnande af de vigtigaste med några tillfogade
anmärkningar och exempel.
Först är att nämna:
1) Naturmyter. Jag anser visserligen, att vissa forskare gå utom
gränserna för en sund myttolkning och göra sig skyldige till
öfver-drift, då de sträfva att förvandla all mytologi till naturmytologi, i
synnerhet när de, fattade af en egendomlig förkärlek för ett visst
naturfenomen, vilja härleda allt ur detta (såsom Max Muller ur
solfenomen). Men utom att det, som tydligen och obestridligen är
naturmytologi, öfverallt utgör en ansenlig del af det hela, så synes mig
goda skäl vara för handen till den förmodan, att en stor mängd äfven
af de sägner och traditioner, hvilka icke vid företa ögonkastet visa
någon ’ naturbetydelse, i alla fall leda sitt ursprung ur en sådan, och
att detta i synnerhet är händelsen med de äldsta sägnerna. Det ligger
ju i sakens natur, att den ociviliserade menniskans uppmärksamhet
starkast upptages af den natur, i hvilken hon lefver, och af hvilken
hon för sin tillvaro känner sig beroende. Om jag nämner
berättelserna om himmel, jord, sol, måne, stjernor, vindar,
jordbäfnin-gar, växter och djur, torde jag hafva angifvit de vigtigaste klasser
af naturmyter. Jag vill blott anföra ett exempel,, som ger ett
egendomligt bevis derpå, huru inbillningskraften inför ett och samma
naturfenomen tager en och samma riktning hos olika folk. Nästan
alla vilda stammar föreställa sig, att vid sol- och månförmörkelse ett
odjur håiler på att uppsluka solen eller månen, hvarför de också söka
genom larm och pilars afskjutande bortskrämma odjuret. Äfven
«o-lens nedgång och uppgång föreställas ofta, som om vilddjuret nattm
uppslukar och åter utspyr solen. Sagan om Rödkappan, den lilla
älskliga, rödklädda flickan, som uppätes af vargen och förblir i hans
buk, till dess hon kommer fram frisk och sund igen, när jägaren
sprättar upp den sofvande besten, anses ursprungligen vara en
solmyt af detta slag — hvilket må tjena såsom exempel på naturmyters
öfvcrgång till folksagor.
2) Myter om gudar. Att dessa utgöra en stor och vigtig klass
inom alla folks mytologi, behöfver knappt nämnas. De sammanfalla
till stor del med naturmyterna, alldenstund gudarna oftast äro
personifierade naturkrafter och naturföreteelser. Gudarna föreställas stun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
