Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnade en medförd ask, och ut störtade Öfver menniskorna
sjukdomar, som hafva döden till följd, och alla olyckor.
7) Myter af seende att förklara, huru vissa bruk, lagar,
ceremonier, institutioner m. m. uppkommit. En talrik klass. Det
välbekantaste exempel jag kan välja är den grekiska sagan om Eros (Amor)
och Psyche. Vi känna den blott i den omstufvade form, som en
senromersk rhetor gifvit den, men de ursprungliga dragen äro
tillräckligt bevarade, för att vi skola igenfinna en mytklass, som är utbredd
öfver nästan hela verlden. Den är afsedd att gifva förklaring och på
samma gång sanktion åt en paragraf i sedvanerätten, som med vissa
olikheter är gällande nästan öfverallt hos ociviliserade folk, nämligen
att bruden icke får skåda sin brudgum (antingen för alltid eller för
viss tid) eller icke skåda honom naken eller icke nämna hans namn;
ibland gäller förbudet brudgummen i förhållande till bruden.
8) Myter om jättar och dvergar. Olika omständigheter hafva
gifvit anledning till dem. Ibland synas de hafva uppkommit genom
öf-verdrifvande af ovanlig storväxthet eller småväxthet hos verkliga
folkstammar. Ibland åter har upptäckten af fossila ben framkallat sägnen
om jättar; tvärtom ha små förhistoriska grafvar ledt till tron på ett
slägte af pygmeer, som bott e]ler begrafts i dem.
9) Myter om folks och städers efter dem benämda stamfäder och
grundläggare. Medlemmarna af ett folk och invånarna i en stad hysa
helt naturligt en önskan att känna anledningen till folkets eller
stadens namn. Öfverallt har man funnit på samma utväg. Man har
tagit för gifvet, att folket eller staden fått sitt namn efter någon
person, en höfding, stamfar eller grundläggare — något som också
stundom i verkligheten inträffar, såsom då Osmanerna uppkallats efter sin
höfding Osman — och man har helt enkelt gjort namnet på en
sådan person af folköls eller stadens namn. Hellenerna sade sig
härstamma från Hellen, romarna från Romulus. Nästan alla folk hafva
sådana traditioner, stundom innehållande utförliga genealogier.
Hi-storieskrifningen har redan länge tagit sådana traditioner för hvad de
verkligen äro, inbillningens verk. Men ett värde hafva dock dessa
mytiska genealogier. De visa, hvad folken sjelfva tänkt om sin
inbördes slägtskap. Då grekerna berättade, att Hellen hade tre söner,
Aiolos, Doros och Xuthos, den sistnämnde åter två söner, Achaios och
lon, hafva de dermed afgifvit ett vitnesbörd om, att de fyra
stammarna, aioler, dorer, achaier och ioner, kände sig såsom grenar af
samma folk, af hvilka achaier och ioner hörde närmare tillsammans
med hvarandra än med de öfriga. Men man nöjde sig icke med att
veta stamfadrens och grundläggarens namn; man ville också känna hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
