- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 7 (1887) /
129

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försedda; qvinnorna bruka endast till högtidsdrägten breda bälten.
Qvinnobältet är dock ej ens hälften så bredt samt utsydt med vanligen gult
och rödt kläde samt hvarjehanda andra prydnader. De sydvestra
lapparna hafva icke dylika bälten, vanligen blott ett band eller en rem.
Det vid »hög parad», i synnerhet förut, brukade silfverbältet har ingen
likhet med det nu åsyftade.

Hvarje lappsk socken (men ej stammarna) har sin hufvudbonad
— t. ex. Jokkmokks blå toppmössa med en smal rand af tenntråd
några centimeter från nedre kanten; Gellivare (männen) blå toppmössa
med röd tumsbred kant, men utan tofs; Jukkasjärvi (männen) lika
med Gellivare, men med röd tofs — så när som på karlmössan i
Jukkasjärvi äro moderna i detta fall hos de nordöstra lapparna
påfallande olika, enär de mer eller mindre fullständigt likna den
mångkantiga, flata och temligen fula Kautokejnomössan, hvarförutom
qvinnorna bland alla dessa stammar (äfven Jukkasjärvi) hafva en
hufvudbonad, som vida mer skiljer sig från männens, än fallet är söder ut,
der ofta ingen skilnad finnes. Det i dessa lappmarker brukliga
namnet tsjaukka på den nästan tsjakå-lika manliga hufvudbonaden gifver
möjligen en vink om modets ursprung. Inom de sydligare
lappmarkerna brukas både af män och qvinnor vid blås- och regnväder på
somrarna ett lätt och praktiskt plagg benämdt svaltja: en af barkadt,
mjukt skinn gjord kofta af samma snitt som pelsen (muodda) och
vadmalskoftan (kapti). Denna brukas, så vidt jag sett, vida mindre
allmänt af de nordöstra lapparna i Sverige, men väl i norra Finland.

Bruket af tvänne knifvar är ock egendomligt för den nordöstra
gruppen. Af knifvarna är den ena (med slidan inberäknad) ofta
närmare 2 fot lång, den andra af vanlig längd. Båda äro med remmar
fästade vid det breda bältet, den förra på mannens venstra, den senare
på hans högra sida. Karlarna få härigenom ett ganska barskt utseende;
men då äfven gossar på 9—10 år komma dinglande med denna
utstyrsel, blir intrycket onekligen komiskt. Den stora knifven, som vanligen
är slö, användes mest antingen som yxa att hacka ris och dylikt med,
eller ock att om vintern afskrapa snön från pulkans mede. — Alla
sydligare lappar nöja sig i regeln med en knif.

Af de nordöstra lapparna nedlägges mycket arbete på knifslidorna,
hvilka vanligen äro af renhorn, stilfullt böjda nedtill och särdeles
smakfullt ornerade.[1] Ornamentiken, som dels bildar ett genombrutet
gallerverk, dels ristningar, skiljer sig ej oväsentligt från de sydligare
stammarnas. Dessa senare ornera ej knifvens slida, som oftast är afläder,


[1] Jmf. härmed de österbottniska finnarnas smak för att pryda knif-slidan,
ehuru orneringen är en helt annan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1887/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free