Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På denna ståndpunkt stod norra Asiens kartografi ända till senare
delen af lfitde seklet, då ryssarna under Jermak började utbreda sip
öfver de ofantliga, endast af en fåtalig och föga krigisk befolkning
bebodda länderna mellan Ural och Stilla oceanen. Redan förut hade
dock åtskilliga notiser från vestligaste delen af Sibirien framträngt
till Moskwa och derifrån till det vestra Europa, förmodligen genom
ryska handlande, hvilka för att förskaffa sig Sibiriens dyrbara
pels-varor, satte sig i beröring med landets vidt och bredt kringströfvande
jägare. Floden Obi omtalas sålunda redan 1492 vid de
underhandlingar, som österrikiska sändebudet i Moskwa Michael Snups förde, för
att erhålla tillstånd att resa i det inre af Ryssland.1 På Herbersteins
karta af 15491 2 framgår en flod med namnet Oby från södra Sibirien
till Ishafvet strax vester om en med Ural sammanfallande bergsträckn
från en stor, mellan 59° och 61° n. br. belägen sjö, som till läget
något så när sammanfaller med Barabinska steppen. På denna karta
möter man äfven namnen Tumen, Terom, Kyray, Grustina,
Chum-balik regio, Artanitza, Sibur fl. Ned mot Kaspiska hafvet finnes floden
Jaik (= Ural), på hvars vestra strand åter står Sibier Prov. Några
upplysningar om den allra vestligaste delen af Norra Asien kan man
äfven finna i berättelserna om de ihärdiga försök, som på slutet af
16:de seklet från England och Holland gjordes att finna en
nordostpassage till Kina och Japan, och om de handelsförbindelser, som
genom dessa försök öppnades mellan norra Ryssland och vestra Europa.
En »Caerte van’t Noorderste Russsen, Samojeden, ende Tingoesen landt:
alsoo dat vande Russen afghetekent en door Isaac Massa vertaelt is»,
offentliggjordes sålunda i Holland 1612. Den upptager Ob, Jenisej och
Pjesina, är föga rik på detaljer, men hvad som finnes vittnar om god
bekantskap med de delar af landet närmast Ishafvet, som besökts af
ryske fångstmän.
I det hela trängde dock kunskapen om ryssarnas upptäckts- och
eröfringståg i norra Asien så långsamt fram till vestra Europa, att
åtminstone kartografien ännu bortom medlet af sjuttonde seklet, på
ofvan anförda undantag när, icke röjde några betydligare inflytanden
af den närmare beröring, i hvilken landet kommit med en europeisk
stat. Vid den tiden började dock ryssarna sjelfva inse
nödvändigheten af att på lätt öfverskådliga kartblad framställa och bevara de
kunskaper, som hundratals djerfva äfventyrare förvärfvat om det nya
landets topografi. Detta gaf anledning till allt mer och mer
omfattande inhemska kartarbeten, genom hvilka den äldsta verldsdelens,
1 Adelung, Úbersicht der Reisen in Russland, s. 157.
2 Aftryek från samma stock af denna vigtiga karta finnas intagna i åtskilliga
senare upplagor, t. ex. upplagorna Basel 1551 och 1556.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
