Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marschen öfver den höga bergsträckning, hvilken vi förut haft till
venster om oss, och på andra sidan om denna började nedstigningen
till Motagua8 eller Rio Grandes floddal. Vägen blef här så ytterligt
dålig, så full af höga spetsiga stenar, att jag ej kunde fatta huru
hästar eller åsnor kunna leta sig fram der; också undrar jag ej alls
öfver att, såsom man berättade mig efteråt, många personer här slå
ihjäl sig hvarje år. Hela denna bergsluttning är klädd med tallar,
hvilkas glesa, blågröna barr äro allt annat än vackra och ej kunna
jemföras med Californiens höga skogar. Cabildon i Tapiche Grande,
en usel liten by, der vi sofvo om natten, var endast byggd af bambu,
utan fönster och dörrar. Den var delad i två rum. Det ena var fullt af
svin och höns, i det andra stafvade ett dussin pojkar i kapp under
skolmästarens bistra karbas. Det regnade om natten, och jag var
glad att hafva tak öfver hufvudet, äfven om det delades af allt för
många grymtande fyrfotingar.
Värmen nästa dag var ytterst tryckande, och fuktigheten så stor,
att kläderna kändes våta. Intet löf rörde sig, och naturen tycktes
riktigt sofvande. Sådan är hela Rio Grandes floddal, om sommaren
torr och varm, om vintern tryckande och fuktig. En stor ny bro
ledde öfver floden, och här i den vilda naturen, med frodiga skogar,
branta klippor och det skummande vattnet, tog den sig riktigt ståtlig
ut, med sina tvenne stora torn, mellan hvilka hvalfvet hängde öfver
djupet.
Vid Canoa, en liten by vid Rio Grande, der man förr färdats
öfver floden dels i hängmatta dels i »canoa», innan den nya bron var
färdig, lemnade vägen flodens strand, och vi gingo städse uppåt. Jag
hade bref till majordomon på »Liano grande», en »finca», tillhörig
don Guillermo Rodrigues och blef följaktligen väl emottagen, samt
fick herberge öfver natten. Följande morgon voro vi åter på färd.
Vägen gick ständigt uppåt, och ju högre vi kommo, desto fattigare
blef växtligheten, desto varmare och torrare luften. Skogarna äro
låga och bestå nästan uteslutande af glesa tallar, små ekar och busk*
växter. Vid ådalarna är växtligheten större, och man ser här en
massa träd, deribland ett med stora magnolialika blad och fruktklasar
af små svarta bär, hvilka smaka rätt bra — när man ej har några
andra. På eftermiddagen hade vi hunnit till foten af ett berg, kanske
4 till 5 tusen fot högt, och uppför detta sågo vi vägen slingra sig
«om en orm. Det tog oss tre runda timmar att komma upp till
toppen, men vi belönades der för vår möda med en storartad utsigt
öfver hela Rio Grandes floddal, med otaliga bergsträckningar och djupa
dalar fy Ida af blåa dunster. I öster syntes ännu Vulcan de Pacaya,
och i söder ett stort, ensamt stående berg, hvilket ej kunde vara an-
r*«r 1887’ 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
