- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 7 (1887) /
149

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

foten af berget, som kalt och brant reste sig öfver oss, funno vi
en liten klar ström med forsande vatten, skuggad af flere träd fulla
raed orchisväxter och ananaslika tillandsier. Vattnet såg så
inbjudande ut, att jag tog mig ett bad, medan mina »mozos» sutto helt
lugnt och sågo på. De ansågo vattnet vara ytterst skadligt, samt
förklarade sig ej hafva lust att blifva sjuka. Att rida upp för denna
backe, en af de värsta i Guatemala, med en brännande sol på
ryggen, dam på vägen och ej en droppe vatten på 4 timmars tid, är
obehagligt nog, men att gå till fots är ojemförligt mycket värre. Hela
bergsluttningen var ytterst öde, endast stora juccaarter, liknande stora
rosetter med spetsiga blad, klädde de bara väggarna, och i en klyfta
syntes några träd och buskar, försmäktande i värmen, men intet vatten.
Toppen af detta berg, som vi humio först sent på eftermiddagen,
utgör vattenskilnaden mellan Motaguas och Polochics vattensystem.
Det är det högsta i denna del af landet, men hvarför
bergsträckningen kallas »Sierra de las minas» kan jag ej förstå, ty »minas» eller
grufvor finnas ej på långt håll. Längre ned mot atlantiska kusten,
der samma bergsrygg kallas »Sierra del mico», eller »Apberget», äro
deremot flere malmledningar funna, men ej bearbetade. Det land,
nom vi nu trädde in uti, var ett bland de ödsligaste jag någonsin sett.
Sant är, att det var fullt af tallar, men dessa voro så torra och glesa,
så grå och fula, att den bara marken till och med hade varit att
föredraga. Höga, afrundade berg omgåfvo oss ännu på alla sidor,
stängande all utsigt, och hotande svartgrå moln seglade ned från deras
toppar mot den lilla dal, till hvilken äfven vi styrde vår kosa. På
en liten torr • och bar plats lågo tre eller fyra kojor af bambu, med
glesa väggar och bladbetäckta tak. En af dem syntes större än de
öfriga, och vi stannade der med egarinnans tillstånd. Någonting
od-ladt syntes alldeles icke till, ej ens majs. Hvad folket lefde af kan
jag ej förstå. Skyddshelgonet Santo Thomas, som gifvit sitt namn
åt platsen, var troligen icke mycket intresserad af åkerbruk och
trädgårdsskötsel, samt uppmuntrade antagligen dylika närihgar lika litet
som regeringen i Guatemala.

Vi hade knappt hängt upp min hängmatta, när de mörka
molnen började urladda sig och vattnet föll ned i strömmar på vanligt
Gnatemala-vis. Under det att det regnade som bäst, kommo indianer
med bördor på ryggen och sökte herberge. De hade försigtigtvis tagit
af sig sina kläder, som de nu buro under armen, samt hade hängt
en »suiyacal» eller fyrkantig matta af palmblad öfver hufvud och
börda. Dessa mattor äro alldeles ogenomträngliga för regn och mycket
ändamålsenligare än paraplyer, hvil ka i ett tropiskt regnväder ej göra
bättre tjenst än såll. Då det ej regnar, bäras mattorna hopvecklade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1887/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free