Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En bar en stor kaka, en annan en kopp chokolad, en tredje färska
bullar o. 8. v., så att icke tycktes padren svälta. Jag förestälde mig
honom just som en tjock och fet prost, då han helt plötsligt syntes
i klosterporten. Men han såg ut, som om han aldrig fått mer än ett
mål i veckan; hvarthän alla bullar och kakor gingo, förblef för mig
derför en olöst gåta. Klockaren följde honom tätt i hälarna, och
de sex pojkarna afslöto tåget, ordnade två och två.
Morgondagen var söndag, och jag gick ned till träsken längs ån
för att se mig omkring. Ehuru icke egentligen tropisk, var växtligheten
dock ytterst rik. I den sumpiga marken växte stopa skogar af mag
noliaträd med stora hvita blommor och tjocka, gröna, glänsande blad.
Hvarje träd var fullt af grön mossa och hvarje gren alldeles
öfver-klädd med orchisarter och bromeliaceer. Bland de senare var en
ofantlig Tillandsia, som växte i träd klykorna i sex fot tjocka tufvor,
med långa hängande blad, fulla af blomslidor, liknande alnslångn,
flata, jemnbreda tungor af eldröd färg, samt med små violetta
blommor i kanten. Högtiden till ära gick jag på eftermiddagen in i
kyrkan, som var högtidsklädd med blommor i otaliga små gip rundt
omkring väggarna och magnoliablad strödda öfver hela golfvet. Huru
många helgonen voro kan jag ej saga, men jag vill minnas, att jag
räknade upp till 50. Utanför fann jag scenen mycket lifligare. Här
lågo 47 flickor — några väl ej så synnerligen unga — hvar och en med
sin bordsknif i handen rotande i det frodiga ogräset, som betäckte den
upphöjda planen framför kyrkan. De voro ordnade i 4 led, alla vända
mot kyrkan förstås, och midt framför dem stod klockaren med en stor
staf i handen och kommenderade bataljonen, under skratt och prat.
Jag var underligt nog den ende åskådaren, ty det var en tafla full af
lif och färg.
Jag hade hört så mycket talas om Coban, såsom varande den
allra utomordentligaste plats i hela Guatemala, att jag kände mig
helt sviken i mina förhoppningar, när jag ändtligen kom dit. Vägen
dit från Taltic var ej heller särdeles anmärkningsvärd. Staden ligger
inbäddad mellan lundar af bananer och kaffeplanteringar, på en höjd
inidt i dalen, genom hvilken floden slingrar sig i de konstigaste bugter.
Man har mycket öfverdrifvit skönheten af Cobans omgifningar.
Skogen, det enda som utgör dessa trakters prydnad, är allestädes
nedhuggen och ses endast högt uppe på bergskammarna. Indianerna
hugga hvarje år ner ett stycke skog, bränna densamma och plantera
sin majs. Hvart 10:de eller 20:de år komma de tillbaka och
plantera på samma ställe. Icke under då att skogen försvinner.
Jag gjorde flere utflygter kring staden, men som vi hvarje
eftermiddag vid 4-tiden hade att förvänta regn och åska, blefvo utfärderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
