Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der sutto de rundt omkring oss, pratande och stojande s&, att det var
omöjligt att få en blund i ögonen pä hela natten. Innan en del hade
lagt sig, hade andra redan sofvit ut, och kl. 3 pä morgonen vore de
redan uppe och borta. Kabeln låg qvar på torget som en läng orm»
troligen väntande på ett annat kompani indianer för att forslas vidare.
Min färd till urskogarna kring Taltic var synnerligen angenäm.
Men att komma in bland dem var svårt nog och äfven mödosamt,
ty bergen pä båda sidor om dalen voro ytterst branta. Fuktigheten
i luften är här något utomordentligt, och i följd häraf trifvas
företrädesvis endast bladväxter. Dessa skogar är quetealens (Trogon resplendens)
egentliga hemland. Denna fogel är dock nu så sällsynt, att man
sällan finner någon, ty allt som skogarna rödjas undan, fiyttar han längre
bort. En vackrare fogel finnes dock knappast; han är röd, hvit och
grön, med en stor kam öfver hufvudet, samt en stjert med långa,
svajande, guld- och bronsglänsande fjädrar. Jag lyckades dock
förskaffa mig ett exemplar af det sällsynta djuret, som någon gång
kommer att hamna i något hemmavarande museum.
Några mil öster om Taltic ligga källorna till Polochic, en af
Guatemalas få segelbara floder. Längs denna färdades vi genom
den trånga Polochicdalen, från bergsregionen ned till den tropiska
slätten vid Panzos.
Till en början gick vägen, som var ytterst brant, i zigzag, och vi
korsade bäcken, som allt mer växte i storlek, otaliga gånger. Nästan
vid hvarje steg mötte vi nya källor och tillflöden, som än störtade
sig utför bergväggarna öfver mossa och trädrötter, än åter flöto mera
stilla fram ur urskogen mellan jättelika stammar och slingerväxter.
Allestädes var vattnet klart som kristall, och dalen riktigt genljöd af
det muntra porlandet. Då vi om qvällen kommo fram till Tamajii,
hade Polochic redan växt till en aktningsbjudånde elf, hvilken man
icke längre kunde utan vidare hoppa öfver.
Den nämnda byn låg på en brant sluttning, nedanför hvilken
elfven brusade fram; på andra sidan denna sträckte sig tät urskog på
ännu brantare sluttningar ända ned till forsen. För
naturforskaren vet jag knappast någon bättre plats i Guatemala än skogarna
kring Tamajii. Ofvanom byn på en brant liten klint syntes
lem-ningar af murar och terrasser, troligen ruiner af forntida
indianska boningar. Härifrån var den bästa utsigt öfver staden, med den
stora massiva kyrkan och kojor spridda rundt omkring. Här satt jag
ännu och tecknade, när solen gick ned bakom bergen. I
skymningen tycktes hela naturen full af lif och eld, och mångfaldiga
eldflugor susade genom luften; än flammade de hastigt upp, likt
elektriska gnistor, än sväfvade de fram med dröjande ljus. Den största.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
