Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af dessa eldflugor, eller »lucernas», som man här kallade dem, var en
stor skalbagge (Elater), flere tum lång, som sken med ett ljus på
hvar-dera utkanten af täckvingama, samt med ett annat af mycket gulare
färg undertill. Jag samlade en hel hop i mitt nät, hvilket efter
hemkomsten bands vid repen till min hängmatta, der de riktigt lyste
mig i säng.
Tamajú var sista utposten af höglandet. Ju längre ned vi kommo,
desto mera tryckande blef värmen, desto mindre branta blefvo
bergen, desto vidare dalen och desto färre källorna. Höglandets växter
efterträddes af kustens mera tropiska former, de trädlika ormbunkarna
försvunno alldeles, men begonior och melastomer växte ännu
öfver-allt, men i andra former än dem, som sågos högre upp. Nästa qväll
«anlände vi trötta och dammiga till Tucuni, en liten by mycket sämre
än någon annan jag ännu sett. Men här i cabildon fans dock en
skola, och snart hade jag alla de små svarta pojkarna kring mig. Som
vanligt var min reskarta föremål för deras lifliga förundran, och stor
var deras glädje, när de kunde hopstafva namn som Coban, Tamajú
och Guatemala. Till tack spelade en af dem för mig på sin fiol,
hvilket han gjorde riktigt vackert. I denna del af landet har
indianen mycket mera smak för musik än annorstädes i Guatemala, och i
skolorna undervisas numera mångenstädes i både flöjt- och fiolspelning.
Från Tucuni gick vägen fortfarande beständigt utför. Der de
många små källorna och bäckarna korsade vägen, var marken
fullständigt besatt med fjärilar i de grannaste färger. Att räkna dem
var otänkbart, marken var så fullsatt, att det såg ut, som om den
varit målad gul, röd, hvit och blå. Då man kom närmare, lyfte sig
hela skaran upp i luften, och först nu blef man varse den oändliga
färgprakten af deras lätta vingar.
Mot qvällen voro vi nere i låglandet. Polochic hade under tiden
vuxit till en betydlig flod, öfver hvilken, märkvärdigt nog, på ett ställe
fans en jembro, naturligtvis tillverkad i Förenta Staterna. Strax på
andra sidan om denna, några få engelska mil från floden, hamnade
’d trötta i en by kallad Tinta, som egentligen endast bestod af tre
rader hyddor, bildande tre sidor af ett stort torg med ett ofantligt
ceiba- eller bombax-träd i midten. På den fjerde sidan stod cabildon,
en liten smutsig kåk med stort palmbladstak, fullt af hål och springor,
spindelväf och ormskinn. Tinta var utan tvifvel stadt i starkt
framåtskridande. I cabildons enda rum vräkte sig ett halft dussin herrar i
hängmattor eller på golfvet. En af dem var klädd i tjock yllejacka
och byxor, varma nog att hålla ute en riktig polarkyla. I den öppna
dörren arbetade en snickare, och allmänna samtalet rörde sig om den
stora förbättring, som nu skulle åstadkommas derigenom, att cabildon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
