Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräckt svängde sig undan, då ångaren kom för nära. I sjelfva floden
voro alligatorema allmänna; än lågo de sofvande på vattenytan och
sjönko skrämda ned, då vi nalkades, än åter sågo vi dem utsträckta
på stockar och stammar längs stranden i sällskap med sköldpaddor
och hvita hägrar. På ett par ställen lade ångbåten till för att hemta
ved och vi lade oss då i skuggan af något stort träd, medan folket i sitt
anletes .svett kastade ombord den förut huggna veden. Stora ödlor
och långa gröna eller bronsfärgade ormar kilade fram mellan
vedträden till vår stora förnöjelse men, som det tycktes, till föga nöje för
manskapet. Långa smärta palmer, nästan liknande vass, växte vid
dessa ställen, och deras små kronor, som stucko fram öfver båten,
buro långa klasar, liknande vinrankans, men i stället för drufvor
inne-höllo de nötter af rödviolett färg. Jag samlade en hel näsduk full, ty
de voro goda att äta, med ett löst saftigt kött, sött och syrligt, samt
ytterst läskande i värmen. I solnedgången kastade vi ankar i
mynningen af Polochic, der denna faller ut i den stora sjön Laguna de
Ysabal, och kaptenen och jag togo oss ett uppfriskande bad i
strömmen, obekymrade om hungriga alligatorer och annat otyg.
Klockan 4 om morgonen kommo mina »mozos», hvilka jag från
Panzos afsändt i postbåten, men som jag beslutat att resa med
ångbåten till Livingston, lät jag dem fara ensamma till Ysabal, samt
be-falde dem vänta på mig der. Vid sextiden ångade vi ut ur
mynningen af Polochic in i den stora lagunen, hvilken så långt ögat nådde,
omgafs af bergskedjor, den ena bortom den andra, allt dimmigare
och dimmigare, tills de snarare liknade moln än berg. Närmast sjön
utbredde sig, likt ett mörkt jemnbredt band, kustlandets trädregion.
Mot middagen hade vi nått lagunens andra eller östra sida, der den
tränger sig tillhopa, bildande en yttre sjö eller vik, »Golfete», hvilken
åter i sin tur ännu längre bort afsmalnar, tills den i vidd endast kan
jemföra8 med en å. På en liten udde mellan lagunen och golfeten ligger
Guatemalas gamla fäste »San Felipe», på kartan utmärkt med en
ofantligt stor stjema, men i sjelfva verket endast en liten ringmur af
10 till 15 fots höjd, till hälften nedrasad, samt till en del öfverbyggd
med ett spetsigt palmtak. Hur litet fruktansvärd platsen än ser ut,
har den dock varit skådeplatsen för flere strider, och mången
svart-mu8kig indian och spanior har bitit i gräset under dess murar. Det
sund, som förenar golfeten med Atlantiska hafvet, kallas »Rio Dulce».
På begge sidor resa sig kalkstensbergen fullkomligt lodrätt till flere
tusen fots höjd, än liknande hvita fästningsmurar, badande i vattnet,
än jättekäglor höljda af tropisk växtlighet. I hvarje klyfta klängde
rötterna af något träd, hvars krona bredde ut sig som en glob, och
från hvars grenar hängde växtoarasiter likt festoner ned till vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
