Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytan, hundra fot derunder. Med kikaren kunde man på ett par
ställen se, hundratals fot öfver vattnet, egendomliga bilder af pilar och
händer, huggna i stenen af något forntida folk, om hvars minne
icke en gång sagan förtäljer. Med förvåning skådade vi oaflåtet på
detta underbara panorama, då med ens ångaren svängde åt sidan,
och framför oss låg en större bugt och i bakgrunden Atlantiska
hafvet. På en långsmal udde, som sköt rätt ut mot hafvet, låg målet
for vår resa, den lilla staden eller byn Livingston. Vi kastade ankar
der utanför, och en liten båt förde oss till bryggan, på hvilken alla
stadens stormän samt större delen af dess öfriga inbyggare mottogo
oss, nyfikna att få höra nytt.
På qvällen gick jag tvärs öfver udden, som var hög och brant
samt klädd med kokospalmer, och klättrade ned för branterna på
andra sidan till stranden för att än en gång bada i Atlanten. Framför
mig låg det vida hafvet, lugnt och stilla, genomfäradt med Btrimmor
af klarare färg. Till venster långt bort hägrade Belize, likt en massa
af öar, som i fantastiska former höjde och sänkte sig, likasom om de
ännu ej beslutat sig för att stanna. Vid synranden till höger
skymtade låglandet af Honduras och bakom detsamma en och annan
bergstopp lik* ett uppskjutande moln. Solen gick ned, och dermed
upphörde sorlet af de små, mot stranden hoppande vågorna; naturen blef
lugn och stilla, dess färgton mjuk och varm, såsom endast tropikerna
kunna visa den. Men mina tankar gingo ej till ro, de flögo hän öfver
det vida haf, som nu igen efter så många år låg framför mig, bort
till den höga norden, der naturen är icke mindre skön, endast
skimrande i andra färger.
Infödingarna i Livingston, oegentligt kallade »cariber», äro ett
slags negrer, med inblandning af indianblod. Liksom alla blandade
raser, hafva de ärft så väl sina svarta som sina röda stamfaders dåliga
egenskaper, men ingen af deras goda. Männen fiskade och rökte,
samt vräkte sig i skuggan af något lummigt träd, och om morgonen
fann man vanligen hela befolkningen, män, qvinnor och barn, om
hvarandra i vattnet utanför stadens brygga; de voro alls icke blyga,
makade endast åt sig tillräckligt för att låta kanoten komma fram.
Männen hafva vanligen tre hustrur, en i Ysabal, en i Livingston och
en i Santo Thomas, samt tillbringa sin tid delad mellan dem. Det
enda besvär de hafva vid giftermålet är att bygga en bambu- eller
palm bladshydda åt den unga frun, som sedermera drager försorg om
mannen; om han uträttar något arbete för henne, så får hon till och
med betala honom bra. Det är en betydlig skilnad mellan dessa s.
k Kariber» och Centralamerikas egentliga inbyggare, indianerna. De
senare äro idoga, vackra och gästfria, de förra åter lata och fula,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
