Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från kyrkan samt frågade, om jag ännu sett i>el sennor®, hvarmed
han naturligtvis menade templet. På mitt nekande svar inbjöds jag
att följa med honom, hvilket jag äfven gjorde. Templet är bygdt
på en hög platform, till hvilken många trappsteg leda upp. I
storlek öfvergår det betydligt Upsnla domkyrka. Byggnadsstilen är
vacker. I hvarje höm reser sig ett högt fyrkantigt tom, upptill
af-smalnande, samt rikt ornamenteradt. Emellan de fyra tornen, midt
öfver koret, hvälfver sig en hög kupol i djerfva proportioner. Fasaden
iir full med helgonbilder, pelare m. m.; det hela ytterst storartadt.
Härtill bidrager i ej ringa grad det fria laget på den vida slätten,
der intet hus eller träd och ingen höjd skymmer det. Invändigt är
kyrkan om möjligt ännu mera storartad; den är full med pelare och
målningar, de senare dock af mindre värde. Högt uppe i hvalfvet
ses tvänne jättetaflor, målade af en af Esquipulas’ curas, Pedro Davila;
den ena är en kopia af Leonardos nattvard, den andra åter är en äkta
Esquipulas-komposition, framställande Jesus af Nazaret, såld af Judas.
Den fromme fadren har dock här företagit sig något, som han ej
kunnat gå i land med. Figurerna äro hiskligt komiska, men den
fromma infödingen ser dem troligen med mera vördnad än jag. Uppe
vid altaret står dock ett mästerstycke, den undergörande och
vidt-berömda svarta Kristusbilden. Alla som besökt Esquipulas, från
Stephens till Dessaussav, lmfva omtalat den, samt försökt att förklara
dess färg derigenom, att de tidiga »padres» hade gjort eq svart bild,
för att behaga indianerna. Men som dessa ej uro hvarken svarta eller
röda, ej mycket mörkare än spaniorerna sjelfva, betviflade jag alltid
riktigheten af förklaringen. Mindre granlaga än mina föregångare,
gick jag derför upp till altaret och undersökte bilden på närmare
håll. Den föreställer Kristus på korset i naturlig storlek, gjuten i
brons, samt är ett arbete af allra högsta konstvärde, utan tvifvel det
utmärktaste bronsverk Amerika eger. Den mörka färgen åter tycktes
helt enkelt vara en oxidering af bronsen. Så ryktbar har denna
bild blifvit, att man nästan i hvar och en af Centralamerikas kyrkor
ser af den en smärre kopia, naturligtvis också svart. Äfven mina
mozos, som båda voro ytterst gudfruktiga, beredde sig för att se
helgedomen. Först gingo de upp till byn och köpte sig hvardera ett
talgljus af minsta och billigaste slag, och med detta i handen begåfvo de
sig upp till templet. Vid altaret brann redan ett ljus, ditsatt af någon
annan mozo, och vid detta tände de sinn och satte dem framför
Kristusbilden, och menade äfven på, att jag borde sätta dit ett eller
två. De lade äfven en »quartillo» (— 3 cent) hvardera i offerbössan,
den gode curan troligen till stor fromma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
