- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 7 (1887) /
188

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ser, var missnöje dermed, att engelska kolonialregeringen i Kap icke
gifvit dem tillräcklig ersättning för de slafvar, de på regeringens
befallning frigifvit. Dessutom klagade de ock deröfver, att den engelska
kolonialregeringen icke skyddade dem mot de infödda
grannstam-marna, som ofta plundrande inföllo på deras gårdar (farms) och
röf-vade ifrån dem deras boskap.

Efter otroliga ansträngningar lyckades boerna under Retiefs
ledning föra sina 1000 oxvagnar fram öfver de höga och branta
Drak-bergen, och efter ankomsten till Nntal sände de genast bud till
Din-gane med begäran att af zuluerna få köpa det ödelagda landet. Den
förrädiske zuluhersknren visade sig genast böjd för att gå boernas
önskningar till mötes, och han inbjöd deras främste och ledande män
till sin kungakraal för att med dem träffa aftal om det föreslagna
köpét. I anledning häraf begåfvo sig 70 bönder till konungens gård
ocb mottogos der med hycklad vänskap. Köpekontraktet afslutades,
och boerna stodo just i begrepp att med denna glädjande underrättelse
vända åter till de sina, då Dingane inbjöd dem till en afskedsfest i
den vidsträckta kreatursinhägnad, som utgjorde kungakraalens centrum.
Härigenom ville han bereda dem tillfälle att åskåda en af de
beryktade zuludansama, och han ville också högtidligen inför hela sitt folk
bringa dem sin hyllning. De intet ondt anande bönderna, som redan
sadlat sina hästar till afresa, läto dessa stå och leinnade äfven sina
skjutvapen utanför inhägnaden. Zulukonungens k mal var nämligen
så anordnad, att den ovala kreatureinhägnaden (omkr. 4- å 6000 fot
i genomskärning) utgjorde dess centrum, och denna omgafs af 2- ä
3000 likformiga gräshyddor, som till formen liknade stora bikupor.

Bönderna läto sig sålunda fångas i den blodtörstige Dinganes
snara. Det var för dem alldeles obekant, att i de kring inhägnaden
belägna gräshyddorna lågo tusentals kraftiga och stridslystna zuluer
dolda och väntade på dem. I gåsmarsch vandrade dessa in genom
den smala ingången till kreatursfållan och uppstälde sig kring boerna
i tätt slutna leder. Dessa, som i början endast väntade den utlofvade
nationaldansen, blefvo emellertid någoti misstänksamma, då de
inmarscherande zuluerna aldrig tycktes vilja taga slut. När omsider
alla voro samlade, lyfte Dingane sin högra hands pekfinger — det
bekanta mordtecknet — och ropade: zBulalani abatakatij> (slå ihjel
trollkarlarna!). Hans folk började genast angreppet och kastade sig
öfver sina offer, de obeväpnade bönderna. Af zuluer, som deltogo i
blodbadet, har man hört berättas, att boerna försvarat sig med
för-tviffanð mod och att mer än en zulu illa tilltygades af deras kraftiga
knytnäfvar. Infödingarnas öfvermakt var dock allt för stor för att
lemna utrymme för något framgångsrikt sjelfförsvar. De 70 föllo alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1887/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free