Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådet: »Då du nu återinsättes på Zululandets tron, kom då i hog, att
du vänder dig till de kristnas Gud, ty der är din enda räddning.»
Huru opålitliga alla Cetywayos löften och försäkringar voro,
visade sig dock genast efter hans återkomst. Så snart det blifvit
af-gjordt, att zuluspiran å nyo skulle öfverlemnas i hans hand, reste sig
åter hans stolta mod, och de, som under denna tid stodo honom nära,
sågo allt för väl, att den återinsatte monarken var samme stolte och
despotiske barbar som förut och att han under fångenskapen
»ingenting lärt och ingenting glömt». Detta framskymtade redan under det
besök i England, zulukonungen före återresan till Zululandet fíck
företaga. Engelsmännen insågo väl, att om Cetywayo hade haft en aning
om Englands makt och militära resurser, skulle han aldrig hafva
vågat inlåta sig i strid med engelsmännen. Naivt nog förestälde sig
nämligen zuluema vid fredsbrottet, att allt tal om ett »land på andra
sidan hafvet» endast var en dikt och ett skrämskott, samt att icke
flere hvite män funnos på jorden än de* som de sjelfva faktiskt hade
sett vid Zululandets gräns. På det Cetywayo nu måtte bibringas en
riktig föreställning om det brittiska väldets rikedom och styrka,
beslöt regeringen, att han skulle föras till London. Den engelske
skolinspektören i Nattd, Mr. Fynney, som var väl förtrogen med
zuluernas språk och seder, utsågs till Cetywayos följeslagare och tolk under
resan och vistelsen i England. Af denne kolonist, som jag råkade i
Pietermaritzburg, har jag fått höra mången intressant skildring af
Cetywayos uppträdande i den stora verldsstaden. Zulukonungen hade
synbarligen satt sig i sinnet att icke låta något i de hvite männens
land öfva på honom det ringaste intryck, utan från den nationalstolte
zuluens upphöjda ståndpunkt såg han föraktligt ned på allt, som
förevisades honom. Så berättade Mr Fynney, att då Cetywayo fördes till
en af den engelska flottans stationer och 100 kanonskott der samtidigt
aflossades, vände han sig likgiltigt till sin engelske följeslagare och
sade: »Jaså, blef du rädd?» Och då man inbjöd honom på en resa
med ett snabbgående snälltåg och Mr Fynney frågade: »Nå, livad
säger du om en sådan fart‘?» svarade han hånfullt: »Åh, ännu ha vi
icke börjat.»
Det var ingen ljus och segerrik framtid, som Cetywayo vid
återkomsten till sitt land gick till mötes. Då engelsmännen nu för att
göra slut på de inbördes striderna i Zululandet återinsatte den förre
envåldsherskaren, kunde man med skäl hafva väntat, att de skulle
hafva gifvit honom det understöd, som var nödvändigt, om han, den
besegrade, skulle kunna återvinna sin forna prestige och förmå alla
de 13 oberoende höfdingarna att underordna sig hans spira. Men
gjorde sig den engelska regeringen skyldig till ett ödesdigert missgrepp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
