- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 7 (1887) /
194

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1887 formligen annekterats af England och förenats med Natal.
Genom denna anordning eger man nu grundad förhoppning, att
varaktig fred och lagbunden ordning sent omsider upprättats i det så länge
af inbördes strider sönderslitna landet. Så vida zuluerna icke erhålla
understöd af boerna, kunna vi icke tro, att de skola kunna göra
något kraftigt motstånd mot kolonialregeringens regemente.

Under den inspektionsresa, som jag förlidet år företog till svenska
kyrkans missionsstationer i Sydafrika, hade jag tillfälle att göra
bekantskap med alla de olika delarna af Zululandet, och det förunnades
mig ock att aflägga ett intressant besök i Dinizulus kraal vid Usutu.
En dylik fård är emellertid förenad med stora svårigheter, enär den i
nordöstra delen af landet belägna kungakraalen ligger ganska långi
från någon landsväg. Man kan sålunda icke dit medföra oxvagnar,
hvilka oljes under resor i Sydafrika bereda herberge om nättema och
i hvilka man kan medföra allt hvad som behöfves för lifvets
uppehälle och nödtorft. Under denna resa nödgades vi derför anlita
infödingarnas gästvänskap, tillbringa nätterna i deras gräshyddor och
väsentligen lefva af den grofva kost, som bjöds oss i vildarnas kraaler.
De besvärligheter, som härmed voro förenade, uppvägdes i rikt mått
af den intressanta inblick i zuluernas lefnadsförhålhinden, som vi
under dessa dagar erhöllo och som endast kan vinnas genom att lefva
ibland dem och i hvardagslifvet aktgifva på dera» seder.

I sällskap med den svenske missionären pastor Witt och den
tyske missionären Stallbom, anträdde jag denna fard från
Hermans-burger-mission8stationen Bethel tidigt en måndags morgon den 9 aug.
Under denna långa ridt fingo vi erfara förnyade prof på den skräck,
som boerna injagat hos de svarta, och på den fruktansvärda hårdhet,
hvarmed flere bland dem behandla zuluerna. Då vi t. ex. anlände
till en kaffergård, funno vi den öfvergifven och öde, så när som på
några små barn, hvilka lekte utanför gräshyddorna. Med dessa
småttingar samtalade vi stilla och vänligt, och efter en stund kommo
fullvuxna zuluer fram, den ena efter den andra, ur de omgifvande
busksnåren. Då de sett oss på afstånd, misstänkte de oss för att vara
boers, och af fruktan för stryk hade de skyndsamt tagit sin tillflykt
till närliggande gömställen. Emellertid när de sågo, att vi voro
fredliga abafundisi (lärare), samlades de snart «åter i kraalen och begynte
gladt och vänligt samtala med oss.

Efter omkring halfannan dags ridt genom härliga palmlundar och
täta skogar, anlände vi på tisdags morgon till kungakraalen, som är
belägen på en bergsluttning ofvanför en rikt bevattnad, af palmer och
kaktusväxter bevuxen dal. Dinizulus kraal skiljer sig från vanliga
kaffergårdar hufvudsakligen genom gräshyddornas antal, i det att denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1887/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free