Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att en lämplig hnlfklotsindelning knappast torde kunna sägas vara
vunnen genom att uppdraga en meridiancirkel, som skär Beringssund.
Dessutom gäller det härvidlag att till en början närmare förklara
livad man egentligen menar med det sväfvande uttrycket
»Berings-meridianen». I hvilket närmare sammanhang skall denna meridian
stå till vattenförbindelsen mellan Ishafvet och Stora Oceanen?
Genom hvilken punkt af sundet skall denna linie egentligen förläggas?
För denna fråga hafva verkligen Beringsliniens anhängare under
stundom ej gjort sig riktigt reda.
Mest tyckes man dock anse denna meridian böra dragas genom
sjelfva sundet, på det sätt att den ingenstädes kommer i kontakt med
något land. Flere sådana linier äro ju emellertid tänkbara, och
nödvändigt är, att man bestämmer sig för någon särskild sådan, likgiltigt
hvilken, blott den är så beskaffad, att den en gång för alla blir
bestämd i sitt förhållande’till andra astronomiskt faststälda punkter.
Intet är emellertid iinnu uträttadt för möjliggörandet af ett dylikt
förslag. »Genom ryssarnas och amerikanernas verldsbekanta liberalitet
skulle denna Beringsmeridian uppmätas och fastställas.»
Andra åter hålla före, att denna linie ej vidare behöfver
preciseras, då man som »Beringsmeridian» helt enkelt kan antaga 150° V.
fr. Ferro, hvilken skär Amerikas vestligaste punkt, Cap Prince of Wales
i sundet. Det’ barnsligt machiavellistiska i detta förelag är lätt att
genomskåda, ty då Ferromeridianen, som vi veta, icke är annat än en
maskerad Parismeridian, blifver resultatet .också i följd deraf det, att
denna så motiverade meridian icke heller blifver någonting annat än en
dependens af Frankrikes nationela meridian genom Paris. Dessutom
kunde man äfven härvid anmärka, att 168° V. från Gr. snuddar vid
detta samma Cap Prince of Wales, under det att 170° V. fr. Gr.
af-skär Asiens östligaste udde, för att fortsätta i verldshäfvet, efter att
hafva gått genom Lawrenceön. Hvarför icke lika gerna välja en af
dessa tvenne sist anförda linier som utgångsmeridian, i stället för att
söka upplifva den numera föråldrade, afsigkomna s. k. Ferromeridianen?
Slutligen finnas andra, hvilka såsom Beringslinie vilja antaga
den meridian, som går mellan öarna Ignalook (Krusenstern) och
Noor-nabook (Ratmanofif) och hvilken 1867 antogs som gräns mellan de
ryska och amerikanska besittningarna. Härigenom uppstode på’samroa
gång en naturlig geografisk gräns och en politisk demarkationslinie.
Men skulle icke denna linie förlora hela sitt värde i och med att
t. ex. Ryssland köpte tillbaka sina besittningar i Nord-Amerika eller
Förenta staterna eröfrade halfva Sibirien?
Härvid hafva ju dessutom samtliga förslagsställarna lemnat den
omständigheten opåaktad, att en begynnelsemeridian måste gå genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
