Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dylika vattendrag med delvis underjordiskt lopp under torrtiden äro
mycket talrika på berget, ja man kan säga, att de flesta äro sådana.
En dylik är t. ex. Kelle, som endast i sitt öfre och nedre lopp .har
ständig vattentillgång. Andra finnas, som till sitt öfre lopp rinna under
jorden och först längre ned träda i dagen. Ett exempel derpå är den
genom Victoria rinnande bäcken, som i närheten af Bosumba
fram-sprutar sin rätt ansenliga vattenmassa ur berget. Dess korta lopp i
dagen gör, att den ännu vid mynningen i hafvet bibehåller en låg och
nästan konstant temperatur. Af samma orsak stiger den högst
obetydligt, äfven vid mycket häftiga regn. Dess ansenliga vattenmängd, som
jemförelsevis föga förändras med årstiderna, låter förmoda, att den
hemtar sitt vatten från en stor sträcka af berget och från ansenliga
djup, till hvilka regnvattnet endast långsamt, men jemnt silar sig ned.
Jag tog in i ett mellan Oåmbe och Mesingilli liggande enstaka
hus, der vi alltid bruka bo under vår vistelse i Bomana. Den
egentliga byn ligger söder om Oåmbe och är delad i 4 områden skilda från
hvarandra genom djupa, nästan rakt i N och S gående raviner, som
utmynna i Oåmbes floddal. Det Nedre Bomana, der vi tagit in, ligger
närmare 500 meter öfver hafvet; dess befolkning utgör en blandning
af bomboko och från Bwea inflyttade bakwileh. Den mellersta och
antagligen äldsta delen af byn har oblandad bombokobefolkning,
hvar-emot Öfre Bomana eller Bwassa, som den kallas af folket, och hvilken
är lika stor som de båda andra tillsammans, har öfvervägande
bakwi-leh-befolkning, härstammande från den by, hvars namn de antagit.
Tidigt följande morgon fortsattes marschen. Sedan vi Öfvervadat
Mesingilli, döko vi in i en skog liknande den förra, men här syntes
litet hvarstädes märken efter elefanter. Vägen var lika stenig och
dålig som den föregående dagen, men gick föga eller alls icke uppåt.
Flere stora strömfåror passerades, hvilka under regntiden äro fylda med
vatten. Efter en 4 km. marsch i nästan rakt nordlig riktning ankommo
vi till en liten by, Livako, i hvilken det enda anmärkningsvärda
utgjordes af en midt emot kungens hus stående koja af bark, hållande ungefär
en half meter i fyrkant och lika hög. I midten deraf stod en fotshög,
ytterst klumpigt tillskuren menniskofigur af trä, som skulle föreställa
ett slags gud och stod i samband med deras »ekalé». Liksom i Bakundu
hållas i Bomboko ekalé-fester flere dygn å rad vid hvarje fullmåne.
Under en färd till dessa trakter förra året kom jag af en händelse
att få öfvervara en af deras »gudstjenster». Vid min ankomst till
höfdingens hus i Bosama voro en hel mängd karlar, men inga qvinnor
och barn, samlade framför ett »tempel» liknande det nyss omtalade.
De hade mycket att beställa, sopade eller slogo med stora löfruskor
på marken under ett oupphörligt mumlande, som troligen utgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
