Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af böner eller besvärjelser. Höfdingen slagtade en höna, styckade
köttet och lade det i dörren till det lilla huset, allt under ett fortsatt
mumlande, släeude ined löfruskoma och annat hokuspokus. Dä akten
var slut, äto de församlade, förståndigt nog, sjelfva upp köttet. I denna
måltid fick ingen annan än »kyrkfolket» deltaga. Vid min ankomst
hade jag haft stor svårighet att fä fram mina bärare, som utgjordes
af bakwilehmän, och då de inkommo i höfdingens hus, satte de sig i
den mörkaste vrån, tills »gudstjensten» var öfver. Anledningen dertill
var den stränga lag, som förbjuder främlingar att öfvervara en dylik
ceremoni. Då de på sin väg träffa ihop med en sådan ekaléfest, vända
de ögonblickligen om och återvända hastigt samma väg de kommit,
ty eljest ha de att betala dryga böter. Dylika förseelser, eller rättare
vägran att betala böterna, förorsaka stundom strider mellan byarna.
Ehuru jag märkte, att de voro generade af min närvaro, sade de dock
ingenting derom, hvarken till mig eller mina män, ett nytt bevis på
deras aktning och respekt för de hvite, som de erkänna stå högt öfver
dem. Kanske ansågo de mig till och med lika god som deras lilla
ekalé!
Liksom bomboko-ekalén är en efterhärmning af den i
Bakundulandet, så äro äfven deras afgudahus en efterbildning af de stora och
ståtliga af detta slag, som förekomma i alla bakundubyar. I Bom boko
förefaller allt, såväl byar och hus som seder och bruk, söm en eländig
efterhärmning eller vrångbild af Bakundu. Rätteligen torde de dock
utgöra en urartning af Bakundu, hvarmed de förr helt säkert hade
större likhet, som de sedan till en del förlorat genom sin
framskjut-ning mot hafvet och uppblandning med andra folk.
Otvifvelaktigt hafva alla de nu mellan Kamerunfloden och Rumbi
boende stammarna förr utgjort ett enda folk, boende öster om des. k.
kustbergen. Derifrån hafva de af en eller annan orsak satt sig i marech
mot kusten, dervid dels undanträngande dels blandande sig med den
gamla befolkningen. Allt efter den större och mindre graden af denna
blandning, förlorade de mer eller mindre af sin likhet med
stamför-vandterna i det inre. Detta var så mycket naturligare, som de föret
framträngande stammarna voro de mindre och svagare, hvilka föret
senare följdes af de större, som sålunda uti de förra egde ett skydd
mot uppblandning, hvartill äfven kom att de till följd af sin storlek
egde större förmåga att i sig absorbera de främmande elementen utan
att sjelfva deraf förändras.
Sålunda äro Bovis, Bakwileh och Bimbiaså förändrade, att de med
sina stamslägtingar i det inre hafva föga mer gemensamt än språket,
och äfven detta är mycket olika. Bomboko deremot äro icke allenast
till språk utan äfven till seder och bruk mycket lika sina fränder, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
