Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyndar strömmen med allt större hastighet mot afgrunden, ur hvilken
oupphörligt täta moln uppstiga och föras af vinden sakta fram öfver
floden och ut öfver skogen, der de så småningom skingras. Utefter
norra stranden sträcker sig en lång, smal holme ända ned i fallet och
hildar en djup men endast 15 m. bred kanal, i hvilket vattnet
hvirf-lande och sjudande skyndar framåt med fruktansvärd hastighet.
Här ser man dock intet af sjelfva fallet, men efter att i skogen
hafva kringgått detta och klättrat utför en brant backe till flodstranden,
mötes man plötsligt af ett skådespel, som torde i sitt slag vara ett af
de mest storartade i verlden. Man tänke sig en sammanhängande,
lodrätt nedstörtande vattenmassa af 120 meters bredd och 30 meters
höjd, delad af den ofvan omnämnda holmen i tvenne delar, afhvilka
den mindre är omkring 25 m. bred och den större böjd i hästskoform,
och man har framför sig detta afrikanska Niagara, som väl i storlek
kommer långt efter sin ryktbara amerikanska syster, men kan fullt
mäta sig med henne i skönhet. Den af en svart bergart bestående
flodbädden är vertikalt afskuren, bildande en lodrät klippvägg, öfver
hvars krön vattenmassorna ständigt framvälta och derpå i bågform
nedstörta i djupet, liknande en tjock mantel, som fullkomligt döljer den
bakom stående klippväggen. Fallets krön är fullkomligt jernnt, ingen
sten, ingen fördjupning bryter vattenytan; och likaså manteln, som *i
tunga veck faller till flodens botten, utan att mötas af en afsats eller
rispas af en klippspets. Molnet, som sväfvar högt öfver fallet, bildar,
belyst af solen, de praktfullaste regnbågar, under det den gulhvita
manteln blixtrar som af guld och ädelstenar.
Strax nedom fallet ligga ett par små holmar, men derpå drager
sig floden åter tillsammans. Något längre ned har byn sin
landningsplats. Strömmen är der ännu mycket stark, men torde kunna forceras
af en liten ångare med stark maskin.
Fallet har bland de infödde intet eärskildt namn, utan kallas på
bakundudialekten Kåme-ma-Ekumbi och på bomboko Ela-ma-Ekumbi,
som betyder Ekumbis fall. Som jag är den förste (och till dato äfven
den ende) hvite, som sett detta fall, anser jag mig berättigad att gifva
det namn, och föreslår alltså, ait det måtte få heta Dubenfallet.
Landet omkring nedre delen af Meme har mycket stor handel,
men för närvarande finnes der ingen hvit. Calabarfolket har hittills
haft all handel, men har nu biifvit fördrifvet från landet. Då de
infödde voro skyldiga dem penningar och ej kunde betala, förde de
med sig män, qvinnor och barn i slafveri till Calabar. Genom våra
besök i landet blef Balundufolket modigare, slöt sig tillsammans och
förjagade Calabarmännen. Jag lyckades på min fard befria en qvinna,
rmtr 1887. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
