Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
signas af mollan eller presten, har mindre helgd, slutes på viss tid,
varierande mellan en timme och 99 år. För persern, som ofta befinner sig
på resa, är detta särdeles fördelaktigt; i hvarje by, som han passerar,
skaffar han sig sålunda en hustru. En annan egendomlig sed är, att
qvinnor ej få göra pilgrimsfärden till Mekka utan sällskap af sin man;
äro de ogifta eller vill den äkta mannen ej följa med, gifta de sig med
någon pilgrim, men blott för den tid som åtgår till resan.
Dervischema äro Islams munkar, och såsom sådana sluta de sig
tillsammans i brödraskap, hvilkas chefer ega att fordra, lydnad af sina
underordnade. Persern anlägger dervischkappan dels af religiös
fanatism, dels till följd af fattigdom, men ofta är lättja det ledande motivet,
ty det anses som den största gudlöshet att vägra dervischen en gåfva,
och han behöfver aldrig sörja för morgondagen, ty han får mat och
husrum hvar han drar fram. Bland dervischerna synas en del ständigt
försjunkna i ett tyst begrundande, andra ropa från solens uppgång till
dess nedgång ständigt sitt: »Allah Allakum» (o Gud), hvilka ord på
den utmattade mannens läppar ofta mera likna halfqväfda rosslingar än
artikulerade ljud. Åter andra dervischer äro stadda på en oafbruten
vandring till helgonens grafvar, andra slå sig oupphörligt för bröstet
eller sarga sina axlar med jernkedjor.
Slutligen uppdrog tal. en skildring af landets herskare, schahen,
af hans karakter och lefnadssätt.
Nasr-ed-Din Schah är född 1830 och tillträdde redan 1848 vid 18
års ålder Persiens tron. Hans utseende är energiskt, och till förståndet
är han rikt utrustad. Om hans lefnadssätt meddelade talaren bland
annat följande:
Nasr-ed-Din tillbringar vintermånaderna i sitt palats i Teheran, men
så snart en blidare väderlek inträder, lemnar han, tillika med alla
förnäma personer, hufvudstadens qvalmiga och osunda atmosfer för att
andas en renare luft på något af de i Teherans närhet belägna lustslotten.
Vid slutet af juni anträder schahen hvaije år en resa uppåt bergen.
Storartade rustningar och förberedelser vidtagas för tåget redan en
månad i förväg. Öfver 1,000 mulåsnor behöfvas för att forsla alla de
saker, som schahen för med sig. I tåget deltaga rikets store, schahens
läkare, munskänkar, mästerkocken, hofpoeten, krönikörn, astrologen, som
enligt konstellationernas lägen bestämmer den för uppbrott lämpliga
timmen, fotografen, som alltid måste vara till hands med sin apparat,
ty då schahen rider förbi ett vackert landskap, låter han genast
fotografera det, vidare dragomanerna, pagema, ferrascherna och näsduksbäraren,
som alltid är laddad med ett duséin näsdukar, ty schahen är för hög
för att bära ett så prosaiskt föremål som en näsduk i sin egen ficka,
och då han behöfver snyta sig, gör han ett tecken åt näsduksbäraren,
som då genast lemnar fram en hvit, ren näsduk, som, då den en gång
användts på den kungliga näsan, kastas bort. Gemålerna få deremot
icke följa med, på sin höjd endast den, som för tillfallet har första
rummet i schahens ombytliga hjerta.
På schahens resor utgör jagten hans förnämsta nöje. De
medföljande soldaterna och ferrascherna bilda en vidsträckt skallgång för att
drifva villebrådet till den plats, der schahen och hans till jagten inbjudna
gäster vänta. Då villebrådet, det må vara en björn, en argali eller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
