Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken de sedan länge betraktat som det enda önskvärda. Så var det i
den grekiska tiden, och då det är föga sannolikt, att pharaonerna varit
mera humana än ptolemeema, passar väl Diodoros’ fasansfulla skildring
af detta elände äfven in på den tid, med hvilken vi nu sysselsätta
oss, och detta så mycket mera, som ett intensivt bearbetande af dessa
prufvor öfver hufvud knappt är tänkbart, utan att man på ett såd*vn£
hänsynslöst sätt uppoffrar arbetarna.
Äfven om det sätt, hvarpå man vid bearbetandet af dessa
bergverk gick till väga, gifver oss Diodoros upplysningar, hvil ka
öfvenens-stamma med de fynd, som man gjort i och vid grufvorna. Schakten
följde qvartsfidrorna och gingo derfor i bugter djupt in i berget. Den
hårda Stenen gjordes först spröd med tillhjelp af eld och bröts derefter
ut med hackor eller dylika verktyg. I senare tid vo^> dessa af jern;
att de i äldre tid varit af brons, visas bland annat af de i egyptiska
guldgrufvor funna bronsverktyg, som Agatharchides omtalar (sid. 5 här
ofvan). De karlar, som vid skenet af små lampor förrättade detta, det
tyngsta arbetet, åtföljdes af barn, hvilka buro ut de lösslagna
stenbitarna. Qvartsstyckena blefvo sedan af äldre män sönderstötta i
mortlar af sten, för att derefter af qvinnor och gubbar malas till stoft.
På lutande stenskifvor vaskade man detta stoft så länge, att det
bort-flytande vattnet hade tagit med sig alla lättare beståndsdelar; de
qvar-blifna, fina guldkornen uppsamlades och blefvo antingen som guldstoft
eända till Egypten eller ock nedsmälta i form af tjocka ringar.
Från mycket äldre tider än Diodoros’ få vi för öfrigt
upplysningar om de nubiska guldgrufvoma genom inskrifter, som afspegla
svårigheterna vid bergsbruket i denna från Nildalen så afiägsna öken.
Hvarje resa till grufvorna var i följd af vattenbristen och nomadernas
rofgirighet ett farligt foretag. Men för guldtörsten hafva här liksom
annorstädes alla hinder fått vika. Då konung Usertesen I mot slutet
af det 3:je årtusendet före Kristus hade lagt en del af Nubien under
sitt välde, började han genast att göra sig gulddistriktet till godo,
såsom vi se af nomarken Ameny’s berättelse. »Jag for dit upp», säger
denne, »för att skaffa hem guld åt Hans Majestät konung Usertesen I
(han lefve evigt!). Då for jag tillsammans med arffursten och fursten,
konungéns store son, Ameny (lif, helsa och lycka!), och jag for med
ett antal af 400 man de mest utvalda blond mina soldater, hvilka
lyckligen kommo fram utan någon förlust. Jag bragte hem guldet,
som jag skulle hemta, och blef derför prisad i konungens hus, och
konungs-sonen tackade mig». Styrkan af eskorten, hvilken ju i detta fall blott
kan hafva tjenat till skydd för guldet, visor, huru osäker vägen var.
Senare, under Nya rikets tid, då Nubien var en egyptisk provins,
synes vägens osäkerhet hafva gjort sig mindre kännbar; åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
