Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
provins förskonad från vidare angrepp af mahdisterna. Ett uppror af
negrerna i närheten af Ladö blef efter någon strid inom kort undertryckt.
Mot slutet af året 1885 uppehöll jag mig hos Emiit Bey i Wadelai.
Dittills hade vi ännu icke förlorat hoppet att slutligen få se en ångbåt
anlända från Chartum, men äfven detta hopp försvann. Något måste nu
göras. En allmän brist hade redan börjat göra sig känbar i provinsen.
Soldaterna saknade redan i åratal kläder och skylde sig i djurhudar
och skinntrasor. Vi måste alltså öppna en väg åt söder genom Unjoro
och Uganda till Zanzibar. Jag beslöt mig att resa, för att så snart
som möjligt från Uganda skaffa Em in Bey underrättelser om
tillståndet i norr, och för att derifrån söka uppnå kusten.
Den 2 januari 1886 lemnade jag Wadelai och reste öfver sjön
Albert Njansa till Unjoros konung Kabrega. Der lyckades jag att
genom hemlig korrespondens med missionärerna i Uganda inhemta
de första underrättelserna. Ett antal Reuterska telegram afslöjade för
mig sammanhanget i de förut oförstådda händelserna i norden. Dessa
underrättelser skickade jag genast till Em in Bey. Missionären Mackay
i Uganda meddelade mig, att den nye konungen derstädes, Muanga
(konung Mtesa var sedan två år tillbaka död), hade blifvit högeligen
misstrogen mot europeer. På sista året hade denne grymme despot
låtit slagta hundratal af de till kristendomen omvända Waganda; för
få månader sedan hade den engelske biskopen Hannington på
konungens befallning blifvit dödad vid gränsen. Dr Fischer, som min broder
utrustat och afsändt från Zanzibar för att uppsöka mig, hade icke
kunnat erhålla tillåtelse af konung Muanga att beträda hans land.
Mackay rådde mig derför att iakttaga den största försigtighet och tålamod.
Alla dessa underrättelser voro för mig föga uppmuntrande ; dock hade
jag under årens lopp fått lära mig att vara tålig och visste, att i Afrika
mycket kan uppnås genom tålamod. Samtidigt utbröt krig mellan
Uganda och Unjoro. I tusental öfvergingo Waganda-krigarna
gränsen, och Kabrega stod i begrepp att draga sig tillbaka mot öster. Han
lemnade mig valet att antingen fly med honom inåt landet, eller ock
att på vägar, som ännu icke voro besatta af fienden, resa mot söder
till Ugandas gränser. Jag valde det senare. Med mina få ledsagare
uppnådde jag den obebvgda trakt, aom utgör gränsen mellan de båda
konungarikena, der hvarest på vida sträckor Wanyoro af fruktan
för Waganda hade öfvergifvit sina hyddor. Till de många bekymren
och sorgerna kom nu den olyckan, att jag genom ett fall råkade att
ådraga mig en svår kroppsskada. Den lade mig för veckor på
sjuklägret. En och en half månad tillbragte vi i gränsvildmarken. Vi
närde oss till en del af de fåltfrukter, som de flyktade invånarna
qvar-lemnat. Vildsvinen maroderade, liksom mina tjenare, på de närbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
