Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmast representerar jordytan i sin helhet, och att jordens
rotations-axel är ungefar 43 kilometer eller 4 sv. mil kortare än eqvatoms
diameter. Men man upptäckte redan i slutet af förra århundradet
af-vikelser från denna regelbundna form, hvil ka afvikelser mer och mer
blefvo föremål för geodeternas synnerliga uppmärksamhet. Dessa
af-vikelser förekomma antingen vid enskilda punkter eller sträcka sig
öfver större och mindre områden af jordytan samt visa sig ofta
märkbara i bergstrakter, men uppträda äfven på trakter med jemn terräng,
der man icke på förhand kunde hafva någon anledning att vänta
desamma skola visa sig. Dessa ifrågavarande oregelbundenheter hos
jordytan, hvilka icke få förvexlas med terrängens ojemnheter, visa sig
dels derutinnan, att den observerade lodliniens riktning, eller den
riktning som ett fritt hängande lod utvisar, bildar en vinkel med den
normala lodlinien eller med den mot den regelbundna sferoiden
vinkel-räta linien på stället; dels uppträdde de på det sätt, att tyngdkraften
icke visade sig vara lika på de ställen, som ligga på samma afstånd
från polen. Det senare uppenbarade sig i synnerhet vid jemförelse
mellan punkter på fastlandet och sådana belägna på öar i de stora
verldshafven.
Med anledning af dessa fenomen infördes ett nytt begrepp, som
mera exakt motsvarar jordytans allmänna form, i stort sedt, d. v. s.
med frånseende af jordens för ögat omedelbart skönjbara ojemnheter,
och detta begrepp nämndes jordens matematislca Man kan erhålla
en åskådlig bild af denna yta, om man föreställer sig kontinenterna
genomskurna af ett nät af kanaler gående från det ena hafvet till det
andra, samt sedan tänker sig denna yta af haf och kanaler sträcka
sig genom och under fastlanden omkring hela jorden. Senare infördes
ett annat begrepp, geoid, som är nära sammanfallande med det nyss
nämnda.
Med afseende på hafsytans form hos denna geoid har uti geodesien
två hypoteser eller teorier gjort sig gällande, hvilka nu i största
korthet skola anföras.
Enligt den ena hypotesen förorsakar kontinenternas massa genom
sin attraktion en höjning af de omgifvande hafvens vatten utmed
kusterna, hvilket med andra ord vill säga, att hafsytan vid stränderna
står högre än ute på öppna hafvet, och det har blifvit beräknadt, att
denna höjdskilnad på vissa områden torde kunna belöpa sig till mer
än 1,000 meter. Beräkningen utgåf från kännedomen af den fasta
jordskorpans och hafsvattnets täthet samt af hafvets djup och
fastlandets höjd. Ett stöd för denna teori, som för öfrigt hyllas af många
geologiens målsmän, ligger uti, hvad som nyss antyddes, att, då
tyngdkraften visar sig större å öar ute på de stora verldshafven än på fast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
