Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna Lepsius’ teori om solstrålarnas värme såsom orsak till den
myckenhet af splittrad flinta, man mångenstädes i öfre Egypten
anträffat, har bekämpats med, såsom mig synes, afgjord framgång af
Arcelin 1 och andra förhistoriska forskare, hvilka framhållit den stora
skilnaden mellan formen hos flintstycken, som splittrats af solen, och
sådana som danats af men niskohand. Lepsius’ motståndare ha ock
ådagalagt, att en mängd af de från Egypten härstammande fornsakerna
just höra till sistnämnda kategori, att sålunda vissa egendomligheter i
deras formning ovilkorligen förutsätta menniskohandens medverkan
och utesluta möjligheten af att solen spelat någon roll vid deras
till-blifvande.
Med anledning af det sagda kan man, synes mig, antaga tillvaron
af en förhistorisk stenålder i Egypten, och så till vida torde, om jag
ej tager fel, min uppfattning delas af våra nordiska arkeologer.
Spår ^f en förhistorisk bronsålder har man icke anträffat i
Egypten, lika litet som spår af en förhistorisk jernålder. Man kan för
öfrigt sätta i fråga, huruvida det är nödvändigt, att derför t. ex. att
på det nordiska området de förhistoriska åldrarna aflöst hvarandra i
följande ordning: stenålder, bronsålder, jernålder, man skall antaga,
att samma kronologiska serie i oförändrad följd genomlupits af
Egyptens förhistoriska tid. Dylika betänkligheter synas vinna i styrka, då
man ihågkommer de gensagor mot treperiodsystemet, som med afseende
på dess tillämpning på en del utom norden liggande europeiska
områden framstälts af flere forskare. Ty hvad som icke synes böra gälla
om Europa i dess helhet, förefaller ännu mindre giltigt med hänsyn
till ett så egendomligt gestaltadt land som Egypten.
Med afseende å sistnämnda land skulle jag icke anse otänkbart,
att jemåldern der kunnat direkt aflösa stenåldern, d. v. s. att en
förhistorisk bronsålder icke existerat i Egypten. Detta betraktelsesätt
förefaller så mycket antagligare, om man studerar å ena sidan
skallarnas statistik, å den andra den egyptiska typens äldre utveckling enligt
monumenten.
Af den kraniologiska statistiken framgår, att vi i det forna
Egypten hafva att skilja mellan två hufvudtyper. Den ena, företrädesvis
hemma i södra delen af landet, står ganska nära den nubiska rasen,
den andra, som är mera nordlig, hänvisar genom sina egendomligheter
på asiatiskt ursprung. Att den sydligare typen åtminstone är lika
gammal i Nildalen som den nordligare, framgår otvetydigt af den
omständigheten, att det just är denna sydliga typ, som företrädesvis
representeras på och af de äldsta monumenten. Den nordligare typen
kommer nämligen först något senare till s?n rätt (12 te dynastien —
1 Vngt de pierre et la classification préh Paris 187.3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
