Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig Tör den afiidnes lycka. Man nöjer sig med att lå ta henne afskära
sin hårfläta, som hon derefter nedlägger vid den döde makens fotter.
Icke heller skulle man vilja beröfva familjen den häst, som den
bortgångne plägat begagna. Man nöjer sig af detta skäl med att låta
den dödes häst gå i spetsen för likprocessionen och att högt upprepa
en formel, som fått helgd af bruket och vittnar om de efterlefvandea
önskan, att hästen måtte befrämja sin herres ankomst till hans eviga
hvilorum.
Nyligen anstälda gräfningar i Ossetien och Pschavien hafva
bevisat tillvaron af begrafningsceremonier, fullkomligt lika dem, som ännu
i våra dagar iakttagas, och hvilka på ett ännu mera omisskänneligt
sätt ådagalägga, h vari från dessa ceremonier härleda sig, nämligen från
öfvertygelsen om, att lifvet på andra sidan grafven är en fortsättning
af detta jordiska. Också har man i ossetgrafvama funnit så väl vapen
och prydnader som ben af djur, offrade åt den aflidne och samtidigt
med honom sjelf nedsatta i hans graf.
Så framt de efterlefvande egna noggrann omsorg åt sina förfader»
blifva dessa sina familjers verkliga skyddsandar eller skyddsherrar.
De apses taga del i deras nöjen och sorger samt skänka sitt bistånd
i de strider, familjen har att utkämpa mot medtäflande eller fiendtliga
slägter eller stammar. De ossetiska legenderna nämna ofta om den
andel, andarna hafva i de goda skördarna, och om den roll, de spelat
i de strider folket allt emellanåt haft att utkämpa mot sina grannar
och förtryckare, kabarderna.
Den beskyddande förfadern kan också blifva sin egen familja
hätskaste fiende och upphofvet till de motgångar, som drabba
densamma, såsom sjukdomar, misslyckade företag, förlust af nötkreatur
och får, o. s. v. Dertill behöfves endast, att ett afbrott sker uti den
kult, man är skyldig den till gudomlighet upphöjde förfadern, ett
afbrott uti offer och libationer. Pschaverna och chevsurema hysa en
sådan förskräckelse för att ådraga sig någon förgäten förfaders hiimd»
åt hvilken de icke offrat de vanliga kakorna, att man ofta hör dem
till förfadren ställa följande bön: »O älskade döde, värdigens förlåta
oss de fel, vi mot vår vilja af glömska begå, och vredgens icke, om
vi af förbiseende hafva beröfvat den ena eller andra af eder de offer»
som tillkomma honom!»
Sådan är ännu i våra dagar i dess hufvuddrag kulten af förfadren
hos berg6folken i Kaukasus.
Det återstår mig endast att undersöka dess uppkomst. De folk»
hvilkas religiösa bruk jag nu skildrat, ega en mycket hög ålder.
Hero-dotus, Strabo och andra forntidens skriftställare egde kännedom opa
dem, många århundraden före Kristus. Våra dagars svaneter äro inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
