Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
numera tillhandahåller sina agenter, är ganska begränsadt, i motsats
mot det vansinniga slöseriet och presentgifvandet i böljan. I
allmänhet gäller här numera som i Europa, att »kronans kaka är liten».
Bula Matadis (Stanleys) söner, såsom statens agenter ännu alltid kallas
af de infödde, hafva väl anseende hos dessa såsom rangens och
maktens innehafvare, men äro, jemförde med köpmännen och stundom
äfven missionärerna, fattiga.
Efter ett temligen sötsurt afsked från den fege N’Selo bröto vi
upp den 6 november. Vår karavan bestod af fjorton kaffrer, trogna
och villiga, en zanzibarit såsom kock och min betjent (eller boy),
Loangogossen Peter såsom uppassare. Ju mera jag nu på afstånd i
tid och rum erinrar mig dessa våra följeslagare, desto mera aktning
och saknad skänker jag dem.
Vi gingo utan vägvisare, och som detta naturligtvis ofta förorsakar
li\pga uppehåll, efterfrågningar, fram- och tillbakamarscher o. s. v.,
gjorde vi halt i första by, för att afhjelpa den nämnda bristen, hvilket
också efter mycket »palaver» lyckades, men blott för ett kort stycke
eller till en annan obetydlig ort, der vi råkade ut för en gammal man,
som blef alldeles vild af glädje öfver att hans by blifvit hedrad af
tvenne »mundele» (hvita män). Vi öfverraskades plötsligt af så häftig
åska och regn, att det icke var någon möjlighet att fortsätta denna
dag. Dylikt oväder förföljde oss sedan under hela resan.
Tidigt påföljande dag återtogo vi vår marsch, ledsagade af den
gamle, hvars pratsjuka och enträgenhet blef odräglig, men som var
omöjlig att snäsa af. Vi passerade en större bäck, Mangolo, med vackra
vattenfall och närmade oss åter Inkissi, som en tid varit försvunnen
ur vår åsyn, samt stannade på den långsamt sluttande stranden — helt
olika mot den vid N’Selo — midt emot byn Manengo. Denna låg
som ett faste på den rödgula flodbanken. Här funnos trenne kanoter,
som snart transporterade oss öfver det jemförelsevis lugna vattnet
mellan tveune vattenfall. Strax ofvanför farjstället ligga tvenne öar
och ungefar midt i floden, som här torde hålla omkring 150 meter i
bredd, ett klippblock, hvadan platsen utan tvifvel lämpar sig dels för
en brobyggnad, dels för kommande qvarn* och sågföretag. Manengo
är en ganska ansenlig by, omkring 20 kilometer från N’Sélo och
höjden nere vid vattenytan är 348 m. öfver hafvet.
Från Manengo gick vägen på högra flodstranden i sydlig riktning
genom vackra maniok-falt förbi det leende NKänzi, med ett 50-tal
hus, till byn Kingo, 16 kilometer från Manengo, der vi åter under
folkets stora tillopp slogo läger. Alla voro glada och vänliga, vi sjelfva
och vårt folk vid bästa lynne, hvilket ej ringa ökades af traktens
behag. Här fans ingenting af Pallaballas beryktade svindlande backar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
