Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfversållade med skarpa kiselstenar, ingenting af Manyanga-traktens
blodröda laterit eller Lukungos afbrända, sterila kullar. Vi fingo
presenter och vägvisare utan svårighet, och när vi tågade derifrån,
följde man oss i triumf, ehuru betänkligt skakande på hufvudet i
tanke att detta aldrig skulle gå väl — »kwenda kou fouaa hette det
{ni gå mot döden).
Vi närmade oss åter floden för att öfvertyga oss om, huruvida
den vore segelbar eller ej. Vid Boaki, ett kort stycke från Kingo,
påträffade vi 8 stora och vackra kanoter. Detta färjställe måste således
vara vida mera freqventeradt än Manengo, och utan tvifvel är detta
den gamla karavanvägen till Pedro Kongo, N’Koko och Lemba österut,
samt Makela, Kinsuka och hafvet vesterut. Floden, hvars bredd
torde vam omkring 150 meter, gör en S-formig bugt strax söder
härom och flyter genom ett vackert, starkt kuperadt landskap. Vi
sökte förmå infödingarna att fortskaffa oss vidare ett qtørcke uppför
floden per kanot, men förgäfves. Man försäkrade, att dessa kanoter
blott voro till för farjning på detta ställe, och att floden hvarken
ofvan-eller nedanför vore segelbar. Man utpekade äfven riktningen af en
större ort, Makela, som Stanley efter någon berättelse utmärkt på sin
karta. Schwerin, som under hela resan flitigt gjorde
barometerobservationer, fann höjdsiffran vid Boäki-passagen vara 365 m.
Då det visade sig omöjligt att erhålla roddare fortsatte vi på den
högra stranden och, råkande in på dåliga småvägar, passerade vi byarna
X’Danda, Kimpemba, M’Beinba eller Bulambemba, samt hamnade
mot aftonen, efter ungefar 20 kilometers marsch från Kingo, i Kilemfi,
en samling af flere byar, der alla invånare försvunno vid vår ankomst.
Det kostade oss mycken ansträngning att locka fram dem.
Kongolandskapets karakter förnekar sig aldrig. Den är densamma,
ehuru den alltid varierar. Man kunde hafva skäl att på densamma
använda uttrycket Den stelnad musikD. Det är ständigt samma tema:
de karakteristiska, grönklädda ravinerna, som reffla hvarje kulle ända
upp mot toppen och som nedåt förlora sig i en labyrint, der det
stundom är fåfängt att söka gången af det hela, men man har i terrängen
stora regelbundna vågor, oberoende af smärre krusningnr, vågor hvilka
visserligen här och der mojna af till ett platt och tråkigt recitativ,
men som snart åter toma upp sig ofvanpå hvarandra till en kraftig
melodi. Dessa sista partier af Kongo-natur äro storslagna och
tacksamma för topografen, men — det måste tillstås — besvärliga för
vandraren.
Under natten, medan vi vistades i Kilemfi, inträffade ett
ursinnigt åskväder, hvilket kom oss illa till pass, enär vi på aftonen
af en ren händelse uraktlåtit att gräfva den sedvanliga rännstenen
Ymer 4888. • ■ H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
