Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der man Un i dag med nutidens bjelpmedel stundom förtviflar. Men
man lyckades; här uppstodo kyrkor och kloster, ja, San Salvador
blef t. o. m. säte för en biskop. Först var det yttre våld som
bragte denna civilisation på förfall. Det var de vilda Jagas, ett
namn som ännu fortlefver på land och folk mellan Inkissi och
Kuango, som började förstörelseverket, sedermera fortsatt under 17:de
århundradet. Om ruiner ej funnes qvar efter denna mot barbariet
långt framskjutna utpost, skulle man måhända säga: munkarna hafva
diktat hela historien.
Att iakttaga en afsigkommen civilisation är af ett högst
egendomligt intresse. Hvad beträffar de trakter vi nu besökte, så måste
naturligtvis de strålar, som trängt hit från det en gång blomstrande
San Salvador, hafva varit ytterst t matta, men man igenkänner dock
portugisiska namn, såsom Paulo, Domingo m. fl., ja måhända äfven
kristna bruk, ehuru totalt förvrängda. Har, der Stanley trodde sig
se den renhårige vilden, finner man dock lemningar af en odling,
hvilken, ytlig redan i sin början, nu blott kan spåras af skarpsyntarc
iakttagare.
Vid Banza Léngi, dit vi kommo efter en jemförelsevis kort
dagsmarsch (omkring 15 kilometer), förorsakad af det långa uppehållet vid
den senaste Inkissipassagen, slogo vi åter läger i en dunkel palmskog,
som helt och hållet omgaf denna vidsträckta by. Befolkningen syntes
tvär och butter, till dess vi gjorde bekantskap med en man, Antonio,
som förmodligen varit »capita» eller ledare för karavaner till San
Salvador. Han gaf oss flere värderika upplysningar om trakten och erbjöd
sig till slut som vägvisare.
Särskildt har denna afton fastat sig i mitt minne, ty jag var
utsatt för en af dessa frestelser, som ofta återkomma vid Kongo.
Schwe-rin föreslog nämligen, att vi skulle lemna Inkissi åt sitt öde och i
stället styra kurs direkt på San Salvador, Saken var verkligen lockande.
Vi närmade oss med hvarje steg denna ort. Ingen hade förut funnit
det möjligt att passera mellan Stanley Pool och San Salvador.
Missionären Comber hade misslyckats, men vi hade alla utsigter att lyckas
och skulle ovilkorligen skördat ära deraf. Men pligten? Den sade
ingenting om ett dylikt företag på egen hand, utan kallade mig till
Lutete och Lukungo, der jag hade planmätningar att utföra och der
jag stämt möte med chefen för det holländska handelshuset vid
Stanley Pool, som således måste göra en flere veckors resa förgäfves,
ora jag uteblefve. Jag hade ju mina bestämda order i detta fall,
hvadan jag vägrade. »Hvad skall man väl säga om mig i Boma», tänkte
jag, »om jag för att tillfredsställa min reslust rusar in på portugisiskt
område, lemnande vind för våg mitt uppdrag inom statens landamären?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
